STIGA

Vi fick en reaktion på inlägget om Dharavi (kul när ni kommenterar, mer sånt!)

"Är det inte lite sjukt att åka på guidad visning i slummen? Jag upplevde ungefär det som ni beskriver när jag var i soweto. Men vem är det egentligen som tar pengarna för de där vykorten?"

Häj! Absolut. Det känns helt skevt! Vi diskuterade problematiken ganska mycket innan vi bestämde oss för att åka till slummen huruvida det verkligen är moraliskt försvarbart. Dessa områden är ju inte direkt ämnat för allmän beskådan, folk bor och jobbar där. Skulle vi få för oss att åka till Tenhult (Ping Soran Ismails vinterprat som för övrigt är fantastiskt, LYSSNA) och intresserat stå och beskåda andra människor med kamera i hand och fascinerande miner? Kanske? Men är det inte lite så att man åker till slummen för att de är fattigare än oss, för att deras levnadsstandard är så olik vår egen? Vad är egentligen syftet med att åka dit? Å andra sidan: att välja att inte se slummen, skulle inte det vara att blunda för de eventuella obehag som besöket skulle kunna framkalla? Är det inte bättre att engagera sig? Och kanske viktigaste frågan: vad mår människors som bor i slummen bäst av?

Vårt val att gå på en guidad tur stödjer sig på att Reality Tours and Travel var en väletablerad organisation i Dharavi. Alla som jobbar som guider bor själva i området. Organisationen är kopplat till en NGO (ideell organisation) som heter Reality Gives och de har uppfört ett community center (som vi fick besöka) i Dharavi. Där håller de gratis kurser i bland annat engelska, datorkunskap och "soft skills" (=hur man tex ska bete sig på en arbetsintervju) för de som bor i området.

Angående souvenirerna fick vi förklarat att organisationen betalar människor för att producera varorna. Efter försäljning får de dessutom mer pengar för att varan sålts. Högst okontrollerade uppgifter, men vi såg ingen anledning till misstro.

I våra magar kändes det alltså bättre att kunna stödja detta projekt än att utan organisation bara "inkräkta" i andra människors hem. Att bara åka dit på egen hand och dela ut några rupees här och där till de barn som ser ledsnast ut såg vi inte riktigt som ett alternativ om vi nu vill visa någon slags uppskattning för att vi får hälsa på i deras värld. Självklart finns det säkert fallgropar och dåliga sidor även i ett upplägg med organiserade guidningar, men magkänslan (och lonely planets rekommendationer) fick bestämma hur det blev den här gången.

Med det sagt så fanns det, som vi försökte få fram i förra inlägget, en del frågetecken kvar efter att vi hade lämnat slummen. Eftersom vi bara fick se en sida, den väldigt fint uppstyrda sidan, så kan vi nog inte uttala oss så mycket om slummen, egentligen.