Hej nya året! Så här sammanfattar vi vårt gamla:
(Sorry, this is too much for us to translate... Use the translate thingy!)

Hur har ert 2012 varit?
Saga: En jakt efter vuxenpoäng (min mamma skrattar åt mig och säger att jag inte är vuxen förrän jag har fått kvarskatt, typ). Första halvan var hektisk med en massa beslut och ansvar som hör mitt nya "vuxna" (läs: mindre tonåriga) liv till. Andra halvan har jag ju bara haft semester...
Stina: Första halvan ett känslomässigt kaos utan några riktiga rutiner. Sedan 27 augusti - ett fantastiskt äventyr.

Gjorde ni något i år ni aldrig gjort förut?
(förutom att resa iväg till nya länder långt, långt borta och uppleva nya kulturer på egen hand dåra)
Saga: Flyttat hemifrån. Läst på universitetet. Försökt bestiga ett berg. Kört bil på Essingeleden.
Stina: Ätit grodlår. Varit hovmästare på bröllop. Tyckt om öl. Löneförhandlat.

Vad önskar ni att ni gjort mer?
Dansat och tagit fler saker med en klackspark.

Vad önskar ni att ni gjort mindre?
Nojat och oroat oss över hundratals mer eller mindre meningslösa saker typ skolajobbträningutseenderelationerpengaretcetcetc.

Vem har ni umgåtts med mest?
Varandra.

Är det något ni saknade 2012 som ni vill ha år 2013?
Synkroniserad kärlek.

Vem/Vilka saknade ni?
Typ ALLA där hemma som inte är med på vår resa.

Var ni gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
GLADARE!

Vad gjorde er riktigt glada i år?
Saga: Att få fira min riktiga födelsedag och all den kärlek jag fick den dagen, min och Nadjas födelsedagsfest, att äntligen boka resan, att få krama om Felix igen efter ett år, att våga vara kär igen, självklart det här äventyret i med allt vad det innebär, och alltid, alltid, alltid är jag lycklig när jag ser mina elever dansa.
Stina: Fått finfint beröm på jobbet, speciellt när jag varit hovmästare och kunden har varit supernöjd. Alla små oväntade kärleksförklaringar jag fått från många olika håll (fina brev och jag-saknar-dig-meddelanden). Att dansa! Att jag fått tillfälle att fotografera i många olika roliga sammanhang t.ex. 93ornas studentskiva och olika dansföreställningar - både onstage och backstage. Den här resan!

Vad gjorde er riktigt ledsna?
Vi blir ledsna av att se utsatta människor i de fattiga länder vi har besökt. Saga blev dessutom ledsen av att veta att människor hon älskar mår dåligt och att hon inte kan göra något åt det. Stina har blivit ledsen av mörker och bristande självbild.

Var det mest lugna hemmakvällar eller vilda partykvällar?
Livet är ju en fest.

Största misstaget?
Svårt. Vi kan faktiskt inte komma på något. Vi gör inga misstag. Eller? Eh.

Mest stolta över?
Saga: Jag är faktiskt stolt över att jag har varit självförsörjande sedan gymnasiet utan ens studiebidrag och ändå lyckats spara ihop fett med cash så att det både räckte till den här resan och blev över. Jag är stolt över hur hårt jag jobbat och att jag bevisat för mig själv att jag klarar mig på egen hand.
Stina: Vågat mer, lyckats med det jag tagit mig för och blivit mer bekväm i mig.

Hur många kysste ni?
Tillsammans har vi hunnit smaka på en del, ja.

Blev ni kära i år?
Våra kärleksliv går väl lite upp och ner, kan man säga...

Har ni haft något förhållande under 2012?
Nej, kan vi inte påstå.

Hur skulle ni beskriva era stilar2012?
Alltså. Vi har haft samma fem outfits på oss i fyra månader. Innan dess har vi mest haft arbetskläder på oss av olika slag. Vi har ingen stil.

Vart reste ni nånstans?
Saga reste till Kiruna och knatade på Kebnekaise. Stina reste till Kroatien, Tyskland och Danmark samt de årliga resorna ner till the old people i Holm och Påarp. Tillsammans har reste vi runt: två veckor i Ryssland, några dagar i Mongoliet, två månader i Kina, två veckor i Burma, två veckor i Malaysia, två veckor i Kambodja och nu är vi i Vietnam ända till slutet på januari.

Blev någon/några av era vänner föräldrar i år?
Typ tre av familjevänner till Saga fick bebis.

Ett fint minne från 2012?
Sagas minns när hon första gången fick se filmen Stina gjort med många vänners hjälp till hennes födelsedag.
Stina minns när Kummiz fick stipendium från Base23 och alla stod i kulisserna och precis skulle dansa till "i'm feeling good" och hon inte kunde låta bli att le under hela dansen.

Vad gjorde du på din födelsedag 2012?
Saga: Skottår yaay = jag hade faktiskt födelseDAG! Jag fick frukost på sängen av min syster Klara, gick på två föreläsningar på universitetet, hängde på stan med Stina och sen åt jag middag på Paus med familjen och alla de bästa kompisarna, världens bästa presentöppning hemma hos Nea och sen Marie Levau. Hade även fet fika några dagar innan och fet fest en månad senare. Ba för optimalt 5e födelsedagen-i-livet-firande.
Stina: Åt frukost på Le Petit France (som ligger i mitt absoluta favorithus i Stockholm, kollektivhuset som Sven Markelius ritat 1935) med mamma och pappa, gick på moderna museet och tittade på Yoko Ono-utställningen med Saga och Emma, hade middag/fest hemma med massor av fina människor och ett stoort efterrättsbord med cakepops, cheesecake och pannacotta. Dansade sedan loss på Sommar!

Bästa köpet?
Transibiriskabiljetterna.

Vad spenderade ni mest pengar på?
Den här resan.

Favoritprogram på TV?
Saga: The Big Bang Theory.
Stina: 16 and pregnant.

Bästa boken ni läste i år?
Art History av Stokstad och Cothren (hej fet fantastisk kurslitteratur)

Vilka låtar kommer alltid att påminna dig om 2012?
Gagnam style
Somebody that I used to know
Call me maybe
Jag vill ut
Flytta på dig
Al green type love (kanske inte från i år ? Men ändå)
I Will wait
(Samt för Saga alla låtar som var med i Stadsteaterns uppsättning av De Tre Musketörerna som hon jobbade på i fyra månader)

Vilket datum från år 2012 kommer du alltid att minnas?
27 augusti (när vi lämnade Sverige)

Tror ni att år 2013 kommer blir bättre än 2012?
Svårt att toppa den här resan såklart men vi tror att vi blir klokare, bättre och mer bekväma med oss själva för varje dag som går. Vi tvivlar på att det blir sämre, liksom, vi har ju i princip världen framför våra fötter.

Har ni några löften inför år 2013?
Att redigera alla resebilder innan midsommar... Och vi lovar att ta bättre hand om våra gamlingar.

Vad ser ni mest framemot med år 2013?
Med risk att jinxa precis allt:
Vi ser fram emot Laos och Indien, att Nora kommer till Vietnam, att Sagas storasyster får en bebis i februari, att Stina (förhoppningsvis) börjar plugga foto i Göteborg till hösten, och så ser vi fram emot att till slut komma hem, träffa alla igen, och påbörja ett nytt kapitel av våra liv. Vi ser fantastiskt mycket fram emot att slippa januari och februari i Sverige...

VECKANS FRIED RICE WITH VEGETABLES

• Plats: Restaurang Olivia, Nha Trang, Vietnam
• Pris: 65 000 dong (ca 20 kr)
• Antal olika sorters grönsaker: 3 (fyra om man räknar koriander, men det gör man inte)
• Presentation: 5
• Smak: 3 (torr!)

Today we've been traveling together for four months! Yaaaay! Time is running by sooo fast. Now there's only two or three months left! Crazy. And yes, we're still best friends... Pictures from Christmas Eve in Ho Chi Ming city.

GOD JUL ALLA FINA DÄR!

Vi befinner oss i Ho Chi Minh City (Saigon), Vietnam och firar julafton! Tidigare idag åkte vi lokalbussen (kostade 4000/person) till Chinatown och köpte upp oss på glitter och onödiga julpyntsgrejer (shoppade för flera hundra tusen). SÅ NU ÄR VI GLITTRIGA OCH REDO FÖR LIVET. Eller ja, redo för julaftonsmiddag i alla fall.

Skickar med ett seriöst julkort samt en just-nu-bild!

Puss

Translation:
MERRY CHRISTMAS (YES, we celebrate Christmas on the eve, not the day... Wierd). We were earlier today in Chinatown and bought glitter and other unnecessary stuff, cost us several hundred thousands. Ready for this night - yes!

Beställde in frukt, müsli och yoghurt till frukost. Fick in frukt. Fick in müsli. Fick in suspekt yoghurt med smak och bitar av bönor, kikärtor och majs. Mums!

Translation: I ordered yoghurt with muesli for breakfast. And I got it, no problem. Only the yoghurt had corn, chickpeas and red beans in it...

Okej, lite folkbildning i bloggen. Håller det kort.

För inte ens fyrtio år sedan tog en man som kallade sig Pol Pot makten i Kambodja. Vid den här tiden var Kambodja ett härjat, fattigt, hungrigt och sönderbombat land. Pol Pot ledde den kommunistiska grupp som kallade sig Röda Khmererna. Den 17e april 1975 beslöt man sig för att, så att säga, "börja om från början" i Kambodja. Pengar, skolor, utbildning, religion etc avskaffades. De stora kapitalistiska städerna skulle tömmas och alla skulle flyttas ut till landet för att genom jordbruk bygga upp nationen från grunden. De röda khmererna tågade därför in Kambodjas huvudstad Phnom Penh, samma sak skedde i alla andra större städer, och började "evakuera". Människorna fick ordern att bege sig tillbaka till sin hemby, vilket för många var knepigt eftersom de fötts och vuxit upp i staden.

Miljoner människor sattes i tvångsarbete ute på landet. Miljoner människor dog av svält och utarbetning. Samtidigt skedde en utrensning av individer som var oönskade i det nya samhälle Pol Pot höll på att skapa. Det var intellektuella, akademiker, läkare, lärare och så vidare. De togs till fånga, sattes i sk S-21fängelser där de under ofattbar tortyr tvingades erkänna saker de aldrig hade hört talas om förut, tex att de var spioner för CSI eller sovjetiska KGB. Många dog i fängelserna, men de flesta fraktades ut på lastbilsflak till något av de många dödens fält som fanns runt om i landet. Där väntade en utgrävd grop i marken. Där avrättades lastbilsflak efter lastbilsflak med skräckslagna människor. Där låg massgravarna på rad.

Män, kvinnor och barn avrättades. Det kunde räcka att du hade glasögon för att du och hela din familj skulle kastas i fängelse.

Detta är ett av de största folkmorden i modern tid. Siffrorna går lite isär men många menar att över 3 miljoner människor satte livet till under Pol Pots regim. En fjärdedel av Kambodjas befolkning.

Det här hände för inte ens fyrtio år sedan. Det finns inga gamla människor i Kambodja idag.


Jättebra bok om du vill veta mer: Pol Pots leende av Peter Fröberg Idling.

Translation: 3 million people were killed under the Pol Pot regime. This happened not even forty years ago.

Jäkligt ofet är tillvaron just nu. Jag har blivit superdupersjuk och kan inte göra någonting annat än att ligga still i ett hotellrum med fläkten på max och lyssna på podcasts. Nä men, jag har massa feber. Det känns som att något väldigt stort befinner sig innanför mitt skallben och använder sig av brutalt våld för att försöka komma ut. Ont. Den tropiska hettan som annars är så välkommen är nu o u t h ä r d l i g.

Mest är det vansinnigt tråkigt. Stina är ute och upptäcker Phnom Penh på egen hand, skulle spana in arkitektur och annat spännande. Jag kan knappt ta mig ner för trappan till hotellrestaurangen så mitt sällskap var inte att räkna med. Men jag viiiiiill det är tråååååkiiiigt!

Det värsta är att vi kanske inte hinner åka till Kep i södra Kambodja nu för om jag inte mår bättre imorgon så kommer vi inte hinna göra allt vi vill i Phnom Penh och då måste vi stanna längre. Vi måste vara i HCMC den 23e, nämligen.

Aja, livet suger osv det är så synd om mig blabla jag har i alla fall inte snö upp till knäna.

Saga

Translation: Hello. I have a fever. It sucks. Bye.

Idag åkte vi båt från Siem Reap till Battambang.

Vi gick upp klockan 6.00 för att ta en pick-up till båten kl 6.30. Pick-upen kom 7.30. Sen åkte vi runt i en god timme till diverse andra hostel och plockade upp fler turister. Till slut var den lilla bussen knökfull, så de sista fick ta en tuktuk istället. 8.30, en och en halv timme efter båten skulle gått, lämnade vi Siem Reap. Båtturen sades av han som jobbade på vårt hostel ta tre timmar. Det tog sju timmar.

När vi kom ut på sjön Tonlé Sap var det sjukt höga vågor som vi skulle möta med sidan tyckte vår båtförare. Resultat: blött överallt och för mig en smärre skräckupplevelse pga sett och hört för mycket om båtar som sjunker på sistone. Grät två tårar, men sen gick det över när vi åkte in på en mindre flod. Vi satte oss uppe på taket, solade och njöt av landskapet. För visst var det mycket fint! Dock hade vår båt en tendens att luta lite för mycket åt vänster. Så mycket att jag ibland trodde vi skulle kantra och alla vi på taket snabbt fick kasta oss mot båtens högra sida.

Och detta betalade vi 22 dollar för. Fasen vad de måste tjäna bra på detta. Knöka på maximalt antal turister på en skitbåt och ta massor med pengar för att det är en "äkta, lokal, backpacker-upplevelse".

Nu ska jag inte vara sån riktigt, för under de sju timmarna på sjön fanns det också tid för att njuta. Och visst var det vackert, ja!

/Stina

Translation:
Today we went on a boat trip from Siem Reap to Battambang. Ten thousands of tourists on a boat that was a bit wobbly to say the least. Tears in my eyes when we went out on the Tonlé Sap Lake and the boat was nearly drowned by the huge waves. Although, the seven hours was also enough to be able to enjoy the scenery, beautiful.

Idag har varit en sjukt lång dag. Vi gick upp vid halv fem för att fånga soluppgången vid Angkor Wat, som såklart var helt magnifik. Sedan följde sju timmar intensivt tempelbesökande, min favorit var Ta Prohm (där Tomb Raider spelades in om ni vet). Där har naturen helt fått ta över byggnaderna och det är mäktigt att se vilken kraft naturen verkligen har. Vi har även kirrat båtbiljett till Battambang imorgon bitti samt storshoppat på Night Market och snurrat runt på Pub Street. Klockan är tjugo i tre på natten här och jag ska sova nu för imorgon väntar en till dag med nya fina upplevelser. God natt.
/Stina

Translation:
Today: Sunrise at Angkor Wat, temple run, night market (shopping too much) and Pub Street. Now: sleep. Tomorrow is a boat-day. Battambang next.

Ja. Eh. Hej! Sawasdeekaaaaa! Fast vi har ju redan lämnat Thailand. Just det. Snabb visit var det.

Alltså. Man kan ju annars spendera månader i Bangkok som är en sådan otrolig stad på alla sätt. Men vi fick prioritera lite denna gången, och chansen är större att Bangkok får återbesök än Phnom Penh typ s'att ah...

Vad gjorde vi då de ynka 48 timmarna i staden? Vi gick på Bangkok art center, vi skrev säkert tjugo vykort (minst!), vi åt på Stinas favvo Suda och drack massa Chang och dansade flipflopsen av fellow västerlänningar på Khao San Road. Ååååååå så shoppade vi. Såklart. Bangkok liksom, vad trodde ni? Först nödvändigheter som kontaktlinser (billibilli) och kameralinslock. Sedan åkte vi till Chatuchak. Alltsåååå Chatuchak. Detta är marknadernas marknad. Man kan hänga där i dagar, men om man bara har en eftermiddag, som vi hade, bör man bege sig raka vägen till secondhandavdelningen. Här finns SÅ mycket schyssta grejer. Allt du kan önska dig. Och det är här grejerna inte är fake = nice.

Ett annat hett tips är Atlanta Hotel. Här bodde jag med min familj när vi var här för fem år sedan. Det är ett budgethotell, byggt 1952, och har 99 procent av originalinredningen i art deco-stil kvar. Det är bara så himla jättefint. Stina dog typ lite. Det finns även pool. Thailands första pool, närmare bestämt. Vi betalade knappt 200kr för ett dubbelrum. Very prisvärt. Restaurangen ser ut som ett lite diner och så vidare, och så vidare... Bo där, sjukt värt!!

Ah, och det var typ det. Sen drog vi till Kambodja. Planen var att åka till Battambang först, men bussarna hade slutat gå när vi kom till gränsen så vi fick snällt ta Siem Reap och Angkor först. Flexibilitet är A och O när man är på resande fot, barn!

Hejdå.
Saga


Translation: Okay so we've already left Bangkok after two days of shopping, dancing and drinking Chang. Heh. But yeah, it is true that Chatuchak is the biggest and most awesome market in the world. Check out the vintage area. It's great!

We stayed at Atlanta hotel. It's a budget hotel built 1952, and all the Art Deco decorations are still there. Beautiful. Annnnd there's a pool!

Now where in Siem Reap, tomorrow we'll visit Angkor.

Bye, Saga

Hej hopp. Nuuuu lämnar vi det här landet och åker till Thailand. Stina har ju varit där åtta gånger redan, och jag tre, så vi stannar bara ett par dagar Bangkok. Sen Kambodja.

Ba s'att ni vet!

Hejdå!

Hallå hallå Sverige!
Ju längre vi är borta, desto svårare verkar det vara att hålla bloggen igång. Förlåt, förlåt, skäms på oss osv...

Men vi lever! Så ni vet. Vi är i Malaysia sedan en vecka tillbaka. Alla ni som har varit i Thailand kan tänka typ same same grej. Alla andra: det är som er bild av Thailand. I princip. Bara att Malaysia är supermuslimskt, kvinnorna badar fullt påklädda + slöja, och på vissa ställen säljer de inte ens alkohol. Knaz.

Vi flög från Yangon i Burma till Kuala Lumpur, Malaysias huvudstad. Där mötte vi upp våra läkarstudentvänner Johan och Sven (som vi träffade i Mongoliet och hängde med i Kina, om ni minns...?). Sen hade ju Stiga tänkt åka till Lankawi och bada, men Johven drog med oss ut i djungeln istället. Och deeeet var intressant. Nejmen alltså. Det är ju monsunsäsong typ så varje eftermiddag öste det ner på oss stackars vandrare. En speciell känsla, att vandra i regnskogen i ösregnet. Men resultatet blev att vi knatade på i tre dagar i genomblöta skor och kläder.

Första natten sov vi i en enorm grotta. Vår guide gjorde mysigt med levande ljus överallt och mitt i natten väckte han oss för att visa ett piggsvin som kalasade på våra middagsrester. Var som en enorm råtta med taggig bakdel.

Nästa natt sov vi i en trädkoja. Här lämnade vår guide oss, och råkade ta med sig gasen till spritköket han lånade oss, så nästa dag skulle vi inte ha någon mat. Det hade kunnat bli ett stort problem om vi inte hade kunnat korta ner nästa dagstur från 11 kilometer till ca tre, för att sedan båtlifta sista biten på floden. Men det var de obehagligaste tre kilometrarna någonsin. Det har visat sig på denna resan att jag är extremt jäkla vek, och sover och äter inte jag ordentligt så blir jag inte bara sur utan helt yr och i värsta fall svimmar jag. Så att knata i hal regnskog efter två halvt sömnlösa nätter på stenhårt underlag och inget mer än två brödskivor i magen var liiite vingligt. (OBS OBS, oftast äter och sover jag mer än nödvändigt, så det finns ingenting att oroa sig för, jag mår prima!)

Regnskogen var magisk, och lite som en hinderbana. Guiden visade oss diverse naturfenomen och vi såg hur mycket grönska som helst. Bästa var att andra dagen få bada i floden, svinga sig i lian (läs: halka av) ner i vattnet, och lugnt och stilla insupa hur mäktigt det var att befinna sig just där just då, i världens äldsta regnskog. Det enda lite tråkiga var att förutom piggsvinen såg vi inga större djur, trots att jag och Sven satt i trädkojan och spanade ut i mörkret till nästan ett på natten. Det var ingenting som ville visa sig. Däremot är vi nu experter på blodiglar! Hela min kropp är nu prickig, inte bara av fräknar, utan även av små, lila sugmärken.

Nåväl. Nu har vi ÄNTLIGEN nått vår första strand. På Pulau Lankawi. Efter tre månader har vi tagit vårt första riktiga dopp i det sträva saltvattnet. Det var fantastiskt! Bästa var, efter några öl på stranden igår, att ta ett nattdopp. I mörkret. Det är något magiskt med nattdopp. Virvlar man runt i vattnet glimrar algerna, lyser som juleljus. Magi, säger jag bara, magi!

Vi lär vara här i ett par, tre dagar. Sen måste vi vidare, rusa igenom thailandet till Kambodja och sedan väntar la familia i Vietnam till jul.

Ta hand om er i snön därborta, vi hörs en annan dag!
Puss, Saga


Translation: I'd like to apologize for lousy updating, wifi is hard to come by sometimes. We're in Malaysia. We arrived I Kuala Lumpur a week ago, where we met our two Swedish friends Johan and Sven. Our original plan was to go straight from there to Lankawi island, but Johan and Sven had a better idea: hiking in the rainforest. So we spent almost three days in complete wilderness, aaaand rain. Monsoon rain. But it was truly a great experience.

With hickies from leeches all over our bodys, we are now FINALLY at Lankawi. We have FINALLY been able to go swimming. After three months without any beeches what so ever, this is paradise.

/Saga

Kuala Lumpur verkar redo för undergång. I två dagar nu har regnet vräkt ner. På väg hem från ett biobesök igår kväll lystes den grå himlen gång på gång upp av lysande blixtar. Varpå hela staden sedan mullrade. Vackert men skrämmande.

Ja. Regn kan stoppa de allra storslagnaste planer. Liksom KLs konstiga öppettider... Både moské och nöjespark-i-köpcentrum var stängda igår. Och KL Tower kunde vi inte åka upp i på grund av vädret. Det hela slutade med att vi tillbringade HELA dagen inne på nämnda köpcentrum. Ja, ni förstår.

Som tur är åker vi härifrån i morgon, men inte till Lankawi för efterlängtat sol och bad, som planerat. Nej, istället har Johan och Sven lyckats locka med oss på en trekkingtur i vad som ska vara världens äldsta regnskog. Bland annat med världens längsta hängbro! Det får man ju inte missa. Så sol och bad får vänta lite till....


Translation: The weather has not improved in KL, and our planes are being crushed one by one. Tomorrow we'll leave for what is supposed to be the oldest rain forest in the world. Yeah, the original plan was to go straight to this lankawi island and the beach, we know. But Stiga can't say no to an adventure, and when Johven brought this up, we felt we just have to go!

Jag lovar att aldrig röka i sängen.

Translation:
I promise never to smoke in bed.

Kuala Lumpur, 27 november 2012

Idag firar vi tre månader på rymmen samt första dagen i Malaysia samt att vi snart får återse Johven.

Malaysia firar på sitt eget lilla sätt... Med monsunregn och åska i flera timmar. Eller som Saga säger: "Malaysia ba PISSAR på oss".

Ha ha ha

Translation:
Today is our three-months-on-the-loose-anniversary, also our first day in Malasia, also the day we are finally going to meet Johven again. Malaysia is contributing to our celebration by giving us MONSOON. Thank. You. Very. Much.

Hej! Stina och jag sitter i en fet hotellobby, dricker dyrt kaffe och lånar wifi. Tillbringa två veckor i Burma och ni förstår vilken oas det här är för oss.

Nä men alltså. Vi fick det ju till en början att låta som att Burma är ASJOBBIGT och att vi nästan ångrade att vi åkte hit. Det blir ju lätt så när man ställt in sig på att något ska vara på ett speciellt sätt, och så visar det sig att så är inte alls fallet. Och så blir man sur och besviken. En sak jag har lärt mig efter tre månader på resande fot är att man inte kan vänta sig eller räkna med nånting. Det behöver inte vara negativt!! Men att måla upp en bild i huvudet av en plats med en historia så olik vår egen - inte helt smart. Vad trodde jag liksom. Vad vet jag om världen, egentligen?

Min vackra bästavän och jag är rörande överens om att alla skulle må bra av att ta en vända till ett land liksom Burma. Burma är sydostasiens fattigaste land, och det syns ju. Men, jag vet att jag sa något till någon om misär och jag vill nog ta tillbaka det nu. I Kambodja, där är det misär! Där ser folk ledsna ut, där faller barn fortfarande offer för landminor, där är utrensningen av phnom penh relativt färsk i folks minnen. Vilket märks på människorna och det de utstrålar. Eller det gjorde åtminstone det för fem år sedan.

Här är folk glada. Visst, de har trasiga kläder. Visst, deras infrastruktur är inte jämförbar med våran. Visst, de flesta är jordbrukare. Visst, alla barn kanske inte får utbildning utan måste jobba på pappas restaurang. Men de är glada ändå! De vinkar glatt, ropar HELLOO! Minglabaaa!, erbjuder mig sittplats på bussen, ger oss present när vi köper chips (mystiskt vakuumförpackat snacks som vi aldrig vågade smaka men ändå!), kommer fram om häller socker i våra avokados som vi skedar ur på trottoaren (faktiskt gott) och så väldigt mycket vidare... De ler och ler och ler! Och ja, de klappar myycket på mig och my "beautiful white skin!!!".

Så ja, alla vi pratat med innan vi kom hit får rätt. Burmeserna är ett vackert, vackert folk. Inte bara inuti, utan till utseendet också, faktiskt! Varje ansikte är ett konstverk. Varje personlighet där bakom är så ofattbart vänlig och generös. Det tycker jag är beundransvärt. Att man kan ha så lite och vara beredd att ge så mycket.

Och angående det där som hände i början på vår vistelse i det här landet, när vi blev scammade på 300 dollar (dvs ca 2100kr). Vi var upprörda då, men idag känner jag att att det är en förmögenhetsskatt jag är villig att betala. Ja, det är mycket pengar, men tänk då att det är ännu mer här. Mer för den burmes som fick de där pengarna än vad det någonsin kommer vara för mig. Ta från de rika ge till de fattiga. Det är ju vad det var, sak samma om jag är student eller inte. De kommer aldrig få chansen att resa så här som jag gör nu.

Om några år ser Burma annorlunda ut. Kanske en demokrati? Vem vet. Exploateringen är hur som helst på ingång. Så åk hit innan dess, om ni har lust och möjlighet. Det är lite dyrt än så länge men värt det. Det är inte helt turistanpassat men det är charmen. Vi har kunnat vara mer besökare än turister här och det har varit en fantastisk, fantastisk upplevelse.

/Saga

Translation: After spending two weeks in the poorest country in south east asia our first thoughts about it are proved to be wrong. The Burmese people are the most open hearted and generous people I've meet, they have so little but they give so much. In the end this is what I will remember. Not being scammed, loosing 300USD. It's more money to them than to me anyway. They can have it. They're never going to get the same opportunity to travel the world the way we do right now.

Inle Lake, 22 november 2012

Vi är lite sena till agenturen som vi bokat turen genom, dagen innan blev sen (hemma först kl 11!) med eldlampefestival. En amerikan på vårt guest house har i sista minuten frågat om hon får hänga med i vår båt. Absolut! Så vi dyker upp på kontoret och träffar vår båtförare. Givetvis blir det tjafs om priset eftersom vi nu är tre personer istället för två, FASTÄN vi klart och tydligt frågat om det skulle vara samma pris om vi hittar någon att dela båten med och fått ett klart och tydligt svar: "same price". Till och med dubbelkollat extra noga: "are you sure?!". Jorå, de låter diskussionen vara efter Saga sa bestämt emot och vi går mot hamnen för att leta reda på vår båt.

Det är morgon i Burma, halv nio. Vi passerar snabbt och smärtfritt de "traditionella" fiskemännen, utan att plocka upp kameran och därmed bli tvungna att betala "fotomodellen" lön. Och så kommer vi ut på själva sjön. Morgondimman ligger tät över Inle Lake. Allt är vitt, vitt, vitt. Plötsligt framträder det båtar ut ur det vita - riktiga fiskare på båtar som ser ut som böjda streck mot vattenytan. Det är ett under att de inte uppslukas av vattnet. Jag känner att jag får ta del av en hemlighet, en vacker dröm mitt i den hårda verkligheten.

Sakta men säkert lättar morgondimman och en blå himmel visar sig. Solen är nästan för bländande, men ingen idé att klaga - vi har inte fått mycket solsken den senaste veckan. Varken från solen eller inifrån. Och solen värmer skönt, liksom drömmen jag får ta del av.

Plötsligt befinner vi oss i vad som inte längre verkar vara en sjö. Runtom oss har vi grönt, långt gräs och mitt i detta: en smal gata av vatten som vi följer. Gatan delar sig i två och vi tar den till höger och växtligheten avtar. Istället åker vi rakt in i en by. Husen är välbyggda och väl skötta, påminner om vilket hus som helst på den svenska landsbygden. Bortsett från det uppenbara att dessa är byggda mitt i vattnet på pålar.

Dagen bokstavligen flyter på med regelbundna stopp vid diverse workshops där bland annat en burmesisk fisk-berlock inhandlas. Jag förundras över de flytande trädgårdarna och tänker att det där måste jag googla när jag får internet.

Solen håller på att gå ner när vi är färdiga med alla punkter på dagordningen. Vi är på väg hemåt, genom byarna på pålarna och korsar Inle Lake en sista gång. Vår båtförare stannar motorn mitt ute på sjön och det blir alldeles tyst, bara fiskarmännens plask med årorna mot vattenytan (för att locka fiskarna) hörs ackompanjerat av bara en eller annan båtmotor. Solen går ner bakom bergen som omger Inle Lake. Det är en vacker solnedgång, nästan inga moln på himlen. När båtföraren startar motorn igen, vi styr hemåt och vattnet stänker upp på mig är jag så glad att jag skulle kunna fälla en tår. Så himla tacksam för att vara just här just nu och att allting för en gångs skull i detta land gått precis som jag ville, utan större tjafs eller besvikelser. Bara några dagar tidigare hade jag velat åka från det här landet bums direkt, tänkte att en sådan här starkt positiv känsla skulle vara helt otänkbar i detta landet. Burma växer i mig och även om det många gånger är energikrävande att vistas här, så är det väldigt fascinerande och ögonöppnande. Känner man sig alldeles för långt hemifrån och för främmande i den burmesiska kulturen är det inte som att man kan fly till närmsta McDonald's eller Starbucks - det finns faktiskt inte ens finns något.

Burma tvingar en att möta landet och människorna som det är - utan möjlighet att fly eller skaka bort det obehagliga. I utbyte känns de genuina möten man har med lokalbefolkningen ännu mer genuina och speciella. Det är de mötena man helst tar och packar in omsorgsfullt i silkespapper och förvarar nära hjärtat. Så att man kan ta fram dem vid senare tillfälle, när Burma känns sådär hårt och bryskt igen, och känna på dem och tänka att det är de människorna som borde få mest plats i upplevelsen av Burma.

/Stina

Translation:
Going by boat on Inle Lake is like a dream. Burma grows on me even though being here is exhausting at times. There is no McDonald's here, HAH!

Någon har smällt upp två enorma högtalare precis utanför vårt guest house. Det verkar som att det vankas bröllop. Ur högtalarna spelas burmesisk dansbandsmusik på en volym som bäst kan beskrivas som tinitusframkallande. Precis vid högtalarna sitter en burmesisk man och tycker att han sprider glädje.

Å, nämnde jag att klockan nu är 5.30?! PÅ MORGONEN!

Translation:
Someone has put up two giant loudspeakers just outside of our guest house. Pumping Burmese pop song in a volume close to giving you tinnitus. Just next to the loudspeakers sits a man, smiling, fully aware of the happiness he is spreading with the music.

Oh, did I mention it's 5.30 in the MORNING?! Excuse me but where is common sense?

Hejhejhej och förlåt!

Vi är i Burma och vi är lite ledsna. Vi blir lurade mest hela tiden och det känns ofta som att vi är vandrande dollartecken snarare än människor. Speciellt i Yangon. Men nu har vi åkt till Bagan istället för att kolla på de världsberömda templen här. Och de är fantastiskt imponerande! Dessutom är människorna här lite mer ärliga, vad vi erfarit.

Vi har träffat en sydkorean/amerikan som är fantastisk och vi hänger med henne hela tiden! Boendet är så mycket dyrare än vi räknade med (typ dubbelt av vad Lonely Planet säger). En natt kostar ungefär 12 dollar per person (84 kr), vilket är mycket om man jämför med tex Kina (där en natt kostade ca 30 kr).

Idag har tillbringats mestadels ätandes och sovandes. Vilket var behövligt efter gårdagen som började kl 4.30 med soluppgång (som inte ens var något speciellt pga alla moln) och slutade med kanske en eller annan Mandalay Beer (omnämnt i Lonely Planet som "horrible piss"). Lonely Planet kan slänga sig i väggen sa ölkännaren Saga Carlsson och utnämnde Mandalay Beer till en av hennes absoluta favoriter. Så det så!

Vi har fått ganska mycket frågor från folk vi möter om att kanske skriva på engelska, så vi tänkte att vi kirrar en liten kort översättning på varje inlägg. Som en sammanfattning i slutet liksom. Starting nowwwwww:

Translation:
Burma is not like we expected, sometimes we feel like walking dollar bills rather than humans. The prices have risen so much since Lonely Planet wrote about the accommodation (and still we've got the latest version).

Even though we have had a great time these last couple of days in Bagan, watching temples and hanging out with our new friend Sara who is koreanamerican and super fantastic.

Today has been a eat-&-sleep-day, much needed after yesterday which started at 4.30 with sunrise (unfortunately hidden behind clouds) and ended with one or another Mandalay Beer (referred in LP as "horrible piss").

Dagens mission var att växla pengar (en stooor summa pengar) till US dollar. I Burma kan man som turist nämligen inte ta ut pengar ur bankomater, det är cash som gäller, och amerikanska dollar är det som är gångbart. Så Stiga tar en vända till Bank of China. Får nummerlapp. Nummer 0088. Den mycket vänlige bankmannen som hjälper oss utbrister (efter att ha sagt "oooh Sweden! Famous for very good watches!" ... "Eh noo, thats Switzerland..." Aaaa, it's a common mistake...) "You have very good number. In china that means you are going to be rich!"

Åh, säger vi, Trevligt! Vem vill inte ha cashflow liksom? Haha kul.

Vi växlar pengar. Men eftersom banken bara har 100dollarsedlar blir det ett överskott och vi får kinesisk valuta, RMB, tillbaka. Hur mycket?

88 RMB.

Mhm. Bank of China langar turnumret två gånger under samma visit. Kan inte vara en slump.

Next round's on Stiga.

Puss.

Såhär lagom till vår avresa från Kina har staten även lyckats blocka blogger-appen som vi använt för att blogga hela tiden. Vpn funkar fortfarande, men det är så himla omständligt. Glad att få slippa det här landets konstiga konstiga censur. Bara för att direkt åka in i ett annat galet censurerat land - Burma. Men vi har hört att Facebook fungerar i alla fall. Osäkert om det finns så mycket Wifi, har hört att det är dåligt med det. Så länge kanske det blir fruktansvärt dålig bloggning (ni har ju fått känna på det redan nu ett tag).

På väg från Yuanyang till Kunming igår var vi på jakt efter en toalett och hittade den perfekta squattoaletten. Lite stor kanske men ändå.

Status: Upptagna med att tappa andan varje dag. I Yunnan, Yuanyang, Duoyishu.

Valvaka och ritstuga! OBAMAAAAAAAAAA <3

Trekkingtips #3 från Yuanyang.

Idag fyller denna lilla krabat arton år och blir myndig. GRATTIS GRATTIS GRATTIS!

Här har du en födelsedagspresent:

http://kummiz.tumblr.com

Människorna - Guangzhou

Will
121004
Supertrevlig och omtänksam kille från Manchester. Förkastar hälso- & fitnessvågen. Älskar Felix som en bror.

Jennipher
121005
En kväll blev vi hembjudna på förkrök hos jennipher (och hennes slovakiska rapunzel till roomie, vid namn Martina), ett energipaket med båda fötterna på jorden från Singapore. Hon har alltid nära till skratt och sprider värme och glädje omkring sig. Stiga tycker att Jennipher är skitcool.

Ishit
121005
Hur man uttalar denne indiers namn vet vi fortfarande inte (varning: för att undvika pinsamheter vid tillkallande av ishit - håll dig inom kort avstånd). Världsvan jäkla pojkspoling som kan och vet alldeles för mycket för sin ålder. hoststigaavishost. Denne blott 19årige unge man både imponerar och inspirerar.

Please
121005
Denna gulliga kineska med sitt unika utseende fick en självklar plats i våra hjärtan redan när hon presenterade sig. I mean, please!

Rose
121005
Rose är den kinesiska versionen av en viss Sara som gick i Felix gymnasieklass. Potentiellt haff...

Tav & Manu
121005
Piff och Puff från Togo. Kvalitéer: vackra namn (Oktav och Emanuel), positiv attityd och underhållande skillz på KTV.

Winnie
121006
En lördagskväll i Guangzhou blev Winnie vår bästa vän. Denna fashionabla, unga kines talade ovanligt bra engelska och visste dessutom vad hon pratade om.

Peter
121006
Ålder är bara en siffra, men skägg ljuger aldrig - Peter ser ut som jultomten! Kvällens kanske mest otippade deltagare. Även om han till sist själv konstaterade att han nog var för gammal för våra nattaktiviteter, så bjöd han ändå på sig själv, och det ordentligt!

Fulsöt bebis
121004
Översocial bebis vi mötte på en muslims restaurang i Agile där Felix bor. Att se hur han och Felix bondade var en otroligt gullig syn.

Människorna - Shanghai

Oscar
120927
Som en uppenbarelse från ovan visade sig denne mexikan för två vilsna och nyanlända stigor på tågstationen i Shanghai. Oscar var inte enbart extremt hjälpsam som eskorterade oss ända fram till vårt hostel, utan visade sig även vara professionell modefotograf. Har i bagaget plåtningar för exempelvis Elle, Vogue och stora märken som Estée Lauder.

Chen
120927
denne av oss mycket fascinerade kines hade nyligen flyttat till Shanghai och börjat arbeta på vårt hostel. Han uttryckte ofta stor önskan att följa med oss ut och festa, men när vi bjöd med honom så bangade han. Varje gång. Det skulle senare visa sig att han föredrog våra manliga landsmän Johan och Sven. Men vi gillar söte och extremt vänlige Chen i alla fall då han varje gång han fick syn på oss utbrast i ett glatt: "Stinarr! Sagorr!".

Sadie
120927
denna utbildade psykolog jobbade på vårt hostel och avslöjade redan vår första dag att hon tänkte sluta sitt jobb, efter bara två veckors anställning. Hon kände sig överkvalificerad. Dessutom var det för mycket att göra, tyckte hon. Sadie ville gärna hänga, men var något svår för Stiga att läsa. Trots det ska hon ha cred för sina skillz på KTV + att det ju alltid är fint när någon tycker det är tråkigt att man ska åka.

Dylan
120928
God morgon Shanghai! Som substitut för Morgonpasset i P3 kunde vi lyssna till denne missnöjde amerikans skypekonversationer. Föga intresserade fick vi lära oss att han ser ut som en kines, men inte är det = svårt att få jobb = ekonomiska bekymmer = bitterhet = "de har inte ens riktiga hamburgare här och ingen förstår min slang I'M SO MISSUNDERSTOOD, FO' SHO'!" Problem problem problem. Trots feta fattade han dock tycke för Stina och blev förvånansvärt intresserad av att studera i Stockholm.

Stephen
120929
Efter sju år som student i Kanada har denne rolige haitier nu flyttat till Shanghai. Imponerade i biljard, öldrickande samt popularitet hos det motsatta könet. Fick dock ej, trots upprepade försök, Saga på fall. Hittade lyckligtvis en annan ginger att söka tröst hos.

Freddy
120929
Det vore helt otänkbart med ett annat namn på Freddy än Freddy. Freddy ser verkligen ut som en Freddy. Möjligtvis Teddy... Freddy var öppen för allt utan att överösa oss med entusiasm. Freddie melankoliska uppsyn bestod oavsett.

Mario
121001
Detta är "guiden" till gratisvandringen vi gjorde. Vi fick valuta för pengarna, s'att säga, då denna rundtur bäst kan beskrivas som en promenad i Shanghais mest ointressanta områden. Mario ville väl, men hans engelska kvalificerade honom tyvärr inte som guide (eller ens samtalspartner...). Vad vi skulle få ut av hans "free citywalk" är än idag oklart.

Andrew
121001
Höjdpunkten på Marios rundtur i Shanghai var Andrew. Han var med som Marios tolk (/hjälpreda) och var precis lika förvirrad som vi. Trots Marios upprepade och totalt ointressanta guidningsavbrott var Andrew en mycket trevlig och givande promenadkompis. Den roligaste upptäckten var att han pluggat 2,5 år på KTH i Stockholm. Och chillat på kinesiska skolan på Södra Latin - samtidigt som vi gick där!!!

Alltså jag säger bara det. Lifloden. Änt-li-gen!!! Så satans vackert. Kinas natur slår Kinas städer med hääästlängder.

Och ÅH vad vi vill visa er bättre bilder än jäkla instagramfiltrat mobilskräp!!! Faannn!

Så här ofattbart uppspelta är vi över att vara tillbaks i Kina och, och, och för att finaste Nora Schleu och hennes kusse Emma har bokat flyg och kommer och möter upp oss i Vietnam den andra januari. HURBRAEINTEDET!? Alltså åååh, längtar!


(OBSOBS om ni undrar varför vi ser slitna ut så är det för att vi inte lyckades sova en blund på nattåget från shenzhen. Och vi håller på att bli sjuka igen... Fifan. Men som sagt SÅJAVVLAGLADA ÄNDÅ!!!)

Detta skrev vi när vi satt på tågstationen i Hong Hom och dödade tid i väntan på att återvända in i Kina igen. Förvarning känns lite på sin plats: när man läser detta inlägg låter det mycket mer negativt än hur vi faktiskt kände. Så en eller två nypor salt är nog nödvändigt.

"Idag lämnar vi Hong Kong SAR och det känns inte det minsta vemodigt. Tvärtom. Vi har inte jättemycket positivt att säga om denna stad, men det finns såklart även här några få höjdpunkter. Vi klarar av dem ganska snabbt: The Peak, Lan Kwai Fong och Sneaker Street. Där den enda riktigt självklara och speciella för just Hong Kong är den första.

Hong Kong är stort, plastigt, självlysande, fullt av tjocka medelålders västerlänningar, dyrt, stökigt, hetsigt och ganska jättejobbigt. Inte riktigt vår kopp te.

Dock måste vi ju säga att det gick väldigt smidigt och snabbt att fixa visum här i HK, som bekant har vi fixat både burmesiskt och kinesiskt inom loppet av fem dagar! Skitbra. Och och och alla kan engelska! Skitbra! Annars var våra tio dagar här alldeles för lång tid.

Om 25 år när vi har fett med cash, har varit överallt annars och vill shoppa billigt, då är nog den perfekta tiden att återvända till HK. Annars har vi svårt att se varför vi någonsin skulle komma hit igen. Men det är ju bara hur vi känner, hehe..."

Såhär roade vi oss när vi väntade på att få komma iväg från Hong Kong.

 

sov lite... (saklart!)

 

funderade pa hur det skulle vara att ha mustasch.

 

ja, mest sahar kande vi oss.

 

leka tittut!

 

rockade loss

 

kanske kan se anda till guilin genom sugror?

 

hehe

 

maste gora nagot med de aterstaende HKdollarna. tex ha dem som ogon

 

stretcha!

 

valross ar ju alltid kul

 

pilla ner nagelbanden

 

halloween snart juuuuue! funderar pa utkladning...

 

korthus med plastpengar

 

rakna pengar (favvosyssla har i asien!)