MoCa stod på att-göra-listan idag. Museum of Contemporary Art. Det var två utställningar med skulpturer på hela lilla museet. Fint, tyckte Stiga. Mycket enkelt, men fint. Ofta är det det enda som krävs för att något ska vara estetiskt tilltalande.

Nanjing road en vanlig fredagskväll - party!

Människorna - Mongoliet

Sarah
120909
På tåget till Ulan bator träffar vi denne australienska gnällspik som bor i London. Mycket trevligt resesällskap, men ibland lite väl pratglad för två trötta svenskar. Lärde oss användbara australienska uttryck så som "goon bag" och "thong".

Susana
120909
Amerikansk järnlady som sedan hon pensionerades inte gjort annat än att resa världen över. Levt i över sjuttio år, sett över sjuttio länder. Imponerande och inspirerande!

Vovve
120910
Utomordentligt duktig vakthund på gercampet, med stort behov att leka. Favoritsysselsättning: hoppa på och nästan välta campbesökare, gärna dold av den mongoliska bäcksvarta natten.

Nomadfamilj
120911
Denna generösa och välkomnande nomadfamilj tog till sig oss med öppna armar. Bjöd på mongoliska specialiteter så som jäst hästmjölk (ingen hit), och yoghurtgodis (ingen hit). Vi kontrade med saltlakrits (ingen hit). Det tvååriga barnbarnet var långt mer intressant än de mongoliska hästarna. När vi gick fick vi en souvenir: sex getankelbensknotor.

Johan
120911
Denna långsmale läkarstudent med imponerande tålamod (gällande Felix) och pedagogisk charm (gällande Saga) mötte vi första gången på campet i Mongoliet, och lärde sedan känna bättre i Beijing. Lättroad - vilket är fantastiskt eftersom vi då oftare får ta del av hans suveräna garv-face. Johan är killen som tar fighten för två kuai (2,2 sek), trots att oddsen solklart är emot honom.

Sven
120911
Fnissig göteborgsk blondie som är Johans klasskompis tillika reskamrat. Verkar mer tillbakadragen än han egentligen är. Överraskar med roliga kommentarer som känns tagna från ingenstans. Kan även leverera väl underbyggda teorier om allt mellan himmel och jord. Ler. Jämt.

Lisa & Joe
120913
Brittiskt friluftspar med 23 kilo packning (var!) som mest bestod av snacks. Hans intensiva och spjuveraktiga ögon dolde det faktum att han var tio år äldre än han såg ut. Hon sände ut en storasystervibe och slog Saga skoningslöst i diverse gränskontrollstidsfördriv av fyspasskaraktär.

Det bidde inge museum idag, det bidde promenix i gamla stan. Virrade bort oss lite, som man ju ska, och hamnade mitt bland massa god matmatmat. Kinas streetfood alltså åååh!

(förresten, både jag och Stina finns ju på instagram, om ni mot förmodan skulle ha missat det. Där hamnar finfina kinabilder dagligen. dendelsomaldrigblevdin heter Stina där och jag heter sagaolivia.)

Vandrade runt i Shanghai idag, vid The Bund (huvudgatan väster om floden) såg jag uppemot 20 par ta bröllopsfoto. Absurt. Det finns många människor här i Kina.

/Stina

idag är det lite tungt pga gårdagens visit på windows garage. de firade fjortonårsjubileum = free open bar.

ska ta igen oss med lite besök på moderna muséet. DÖR om det inte är fantastiskt! är så urbota led på dåliga museum (skämmes Ryssland!).

Människorna - Ryssland

Tanya
120827
Eminent resesällskap på fluget från Stockholm med bortskämd tik på specialdiet. Älskar sin dotterdotter jättemycket. Sin dotter - inte alls...

Seth & Anna
120828
sötaste amerikanska paret. Han kunde tala ryska. Hon lånade oss sitt paraply.

Airat
120829
Trevlig studentguide med imponerande kunskaper om Moskva. Varje legend han berättade för oss var hans absoluta favorit - Karlsson på taket likaså.

Anyas mamma
120830
Rysk ortodox exballerina vars stora hjärta övervann alla språkbarriärer. Privateskort samt -fotograf.

Igor
120831
Något märkligt fem-i-tre-ragg från en av Moskvas hetaste klubbar. Spelade för Liverpool back in the day. Bjöd oss på svarttaxirally samt amerikansk frukost i gryningen. En riktig gentleman. Hans sista ord, till Stina: "you're so soft..."

Bartender
120831
Moskvas överlägset mest bedårande bartender. Blandade en rosa specialdrink till oss, garnerad med små, torkade rosenknoppar. Blev utskrattad av sina kollegor för att han pratade med oss.

Nicholas
120902
Piva (öl på ryska) är rena rama sömnmedlet för denne londonbaserade irländare. Småflinar för sig själv i ett hörn och levererar med jämna mellanrum totalt oväntade men hysteriskt roliga skämt. Tillhandahåller faktakunakaper utöver det vanliga och älskar tåg (varför skulle man annars ta sig från London till Vietnam enbart med detta färdmedel?)

Brett
120902
Musikälskande ensamvarg från Melbourne vars mål med transsibiriska järnvägen var ett bröllop i Beijing. Sympatisk människokännare med stort hjärta, stora ord och bästa cyniska humorn. Brett är den sortens kille som jagar ifatt en i solnedgången med leksaksgris och röllika i högsta hugg.

Anton
120902
Ledare. Guide. Tolk. Vän. Wingmän. Svårläst buddhist från Sibirien som ledde en turistgrupp bestående av tre aussies och en Britt genom Ryssland. Älskar orange, gult och offspring. Trevligt att snylta på hans expertis, men lämnar oss frågande angående en viss tatuering...

Lauren
120902
Energisk, hyperglad gullegulltjej från Australien. Tacklar otrevliga ryssar och, som det skulle visa sig, jobbiga kinesiska inkastare på det mest överartiga sätt: "REAlly?! What KIND of cocktails?!???"

Scott
120902
Laurens stilige, något mystiske, pojkvän som, utan att behöva tillägga mycket mer, kompletterar henne väl. Skapade stor förvirring i restaurangvagnen då han blandade ihop de ryska orden för "sylt" och "kyckling"...

Salo
120902
Bretts trogna och ständige följeslagare i form av liten, rund, rosa skumgummigris. (Salo=skinka)

Politsiya
120905
Sista tågkvällen innan irkutsk får vi snabbesök av denne sammanbitne ryss. Han tackar artigt nej till vodkan vi erbjuder honom, men bjuder sedan generöst på nattamat i form av gurka, tomat samt fläsk. Stina gör en quick research och det visar sig att han är polis. Lyckligtvis en mycket överseende sådan. Det är nämligen inte tillåtet att förtära egen alkohol på tåget...

Tanya & Vali
120906
Efter en kaosartad morgon bestående av brutalt uppvaknande, passpanik, stresspackning samt avsvimmande på tågperrongen som följd av sömnbrist, näringsbrist och ett tidigare alldeles för stort alkoholintag, visar det sig att ser man tillräckligt miserabel ut sittandes på en trottoar kommer hjälp att dyka upp. I detta fall var hjältarna ett ryskt par vid namn tanya och Vali. De ledsagade oss ända från tågstationen i irkutsk till vårt gueathouse i listvyanka, dit vi förmodligen inte hittat själva. I alla fall inte i vårt dåvarande tillstånd.

Polina
120907
I Listvyankas turistinformation hittar vi denna gulliga ginger. Det tar inte lång tid att inse att hon måste bli vår vän. Så nästa morgon bjuder vi henne på fika - vänskapen är ett faktum. Utan tvekan Rysslands trevligaste turistinformatör.

Nadia
120908
Hos Nadia tillbringade vi en halv natt. Hon klev upp 03.00 för att laga pannkakor till oss innan vi gick till tåget. Besvarade allt med "dadada!" ("Jajaja!") och var väldigt mimimi (ryskt uttryck för när någonting är extra gulligt).

Backpackertips/problemlösning:

Finns det inga glas får man göra egna. Blir lika classy som ett vanligt vinglas!

Idag har vi varit borta i exakt en månad. Hurra för oss. Det har gått väldigt fort, men ändå känns det länge sedan vi lämnade Svedala. Nu är vi i Shanghai - coolt. De har fler skyskrapor här än i NYC, känn på den. Vi åkte alltså ifrån Beijing igår kväll, därför känns det lämpligt att berätta lite om den staden nu.

Den 14e september 2012 fick världens största stad ett efterlängtat besök, Stiga anlände till Beijing. I början var vi mest glada att slippa åka tåg på ett tag, att det var VARMT ute och att vi snart skulle få frigöra oss från vår resebyrå som vi bokat transsibiriska med. Iventus heter den. De är billiga där men HELT värdelösa, och alla vi träffat som åkt med dem säger samma sak. Blaaah. Två hotellnätter hade vi bokat med dem i Beijing, sen gjorde vi slut - S K Ö N T. ("it's not you, Iventus, it's me..." OCH SÅ VAR DET INTE DET :PP:pPP;PP:pP:pp)

Andra dagen i Beijing kom Felix! Fina Felix. Mycket behändigt att ha en kinesisktalande kamrat i gruppen. Trots att Felix ju såklart är Felix och mycket blir förvirrat i alla fall. Heh. Mest bara otroligt kul och fint att se honom i sin numera naturliga miljö, så att säga.

Beijing är enormt. Det finns mycket att se och mycket att göra. Oj oj oj. Av allt vi gjort tyckte vi båda att 798 Art District var häftigast i stunden (föga förvånande kanske), men när vi tittar tillbaks på det är ändå Kinesiska muren helt magnifik. Likaså Sommarpalatset. Sen är det ju så med Kina att när man ska se alla de klassiska sevärdheterna som Förbjudna staden osv så måste man vara beredd på att det kommer vara kineser överallt. Och då menar vi verkligen ÖVERALLT. Som kritvit västerlänning måste man dessutom lära sig stå ut med att konstant ha en kamera uppkörd i ansiktet samtidigt som tre kineser drar i en från olika håll i desperat fascination.

Första måltiden i Beijing blev en mindre chockupplevelse, vi hade verkligen inte tänkt på att man i Kina förtär sin föda med hjälp av två pinnar. Panik! Det tog lång tid att få i sig just den måltiden, men nu har vi fått in snitsen. Alla som oroar sig för att Saga ska svälta kan vara lugna, det finns nämligen jättemycket bra vegetarisk mat här. Däremot har hon fått i sig kött av misstag ett ANTAL gånger under dessa knappa två veckor, varav SAMTLIGA incidenter inträffat när hon förlitat sig på en kinesisktalande person som beställt in mat åt henne. Slutsats: låt Saga och hennes ätstörningar vara! (!!!) Och och och, till alla hippa hipsters på Söder: Vi äter dumplings VARJE DAG. Kostar fem pix för tio stycken. HAH.

Från att ha tillbringat två veckor i kalla, stela Sibirien var vårt första intryck av kineserna att de log hela tiden och var världens gulligaste. Det visade sig vara ganska helt fel. Kineser är i regel rätt obrydda, högljudda och faktiskt inte supertrevliga. I turistinformationen blev vi bemötta av ett monotomt "NO TICKEEET" oavsett vad frågan var, trots att vi VISSTE att det visst fanns TICKEEET. För att inte tala om bristen på hyffs i tunnelbanan... Trots detta så är många kineser supergulliga, speciellt när man lär känna dem. (Som överallt annars antar vi, nu ska vi ju inte vara "sånna" men man blir ju lack liksom. DU KAN JU STOPPA UPP DIN JÄVLA TICKEEET I RÖVA! Vilket vi ju faktiskt kan skrika på gatan utan att någon vänder på huvudet, yay). Men, till exempel tycker vi om Meng Meng och Jamie och Linda och Bob och personalen på hostelet och hon vi köpte frukost av varje morgon.

En av våra absolut vackraste upplevelser i Beijing var det där bröllopet som många av er förmodligen redan hört talas om. Vi lärde känna Peter och Jamie vår första kväll i Beijing genom Brett (som vi blivit kompis med på Transsibiriska järnvägen). Och så kom det sig att de bjöd in oss till sitt bröllop som skulle äga rum veckan därpå. Stina fick en glädjetår i ögonvrån och vi tackade JAAAA. Sedan följde en mer eller mindre panikartad jakt på skor och klänning. På marknaderna fick vi inget napp, kineser är så små, så vi hamnade tillslut på H&M... Dessutom valde vi färgerna vitt, svart och rött - alla de färger man absolut inte får ha på ett bröllop. Även IKEA fick en snabbvisit då vi ville ge brudparet en svensk bröllopspresent (snaps och pepparkakor). Första dagarna känndes alltså med andra ord lite som att vara tillbaka i Stockholm.

Själva bröllopet var otroooligt vackert. Litet, men väldigt påkostat med fantastiska blomsterarrangemang, mängder av mat samt öppen bar. Festligheterna pågick i åtta timmar och bjöd på två ceremonier (en västerländsk och en kinesisk), båttur, lejondansuppvisning, bankett, disco och gullande med fina barn. Saga fångade även bröllopsbuketten! Stina har börjat skriva talet till hennes bröllop nu, samt göra filmen. Denna gång blir det en långfilm med Cate Blanchett i huvudrollen. Eller Kirsten Dunst. Vad tycker ni? Omröstning i högerspalten!

Man träffar och lär känna många många människor på en sånhär resa. Människor från världens alla hörn. I Beijing blev det dock så att vi mest hängde med svenskar. Det är skönt på ett sätt men också lite tråkigt, ni fattar nog varför. Oavsett nationallitet är vi säkra på att vi redan skaffat oss vänner för livet.

Avslutningsvis vill vi säga att vi tycker väldigt mycket om Kina. Trots att vi bara sett en liten liten del av landet så känns det som att både Beijing och Shanghai är städer vi skulle kunna tänka oss att bo i ett tag. Vi hoppas att vi lyckas förlänga vårt visum som planerat, så att vi kan utforska mer av detta enorma, intressanta, överväldigande land.

Äventyret fortsätter.

Kärlek från Stiga.

Bilder:
1. Samuel, Johan, Max, Stina, Wille, Meng Meng, Sven
2. Saga och Felix
3. Dumplings!
4. Muren
5. Sjögurka på bröllopet
6. Kinesiska gulliga barn, delvis tillhörande Linda.

iförrgår gjorde vi muren i mystisk dimma. det var precis så häftigt som man tänker sig att det är. vi lämnade spår efter oss i ett vakttorn.

bakischillar i beijing. dricker blåbärsmilkshake och skålar för älskade mor min som har födelsedag idag. grattis mamilove. saknar dig. skickar lite kinavärme över kontinenten, hoppas det kommer fram ordentligt.

Igår var vi på himmelska fridens torgz

Brunettstina ger er: CHINA!

Så som sagt, pga olika omständigheter kan vi inte leverera våra berättelser i kronologisk ordning. Det förhindrar mig dock inte att lägga upp den här texten om min upplevelse i Mongoliet.

"19/9-2012

Klockan halv sju på morgonen anländer tåget till ulan bator. Vi plockas upp av en liten man i en stor buss som kör oss ut i vad man skulle kunna kalla ubs getto. Den lilla mannen ber oss kliva ur och sätta oss i en mindre buss ("baby car"). Sedan bär det av, vi är på väg till någonstans, vi vet inte var, ingenstanset...

Under fyra timmars bilfärd ser vi sju träd, sjuhundra vita gertält och sjukt mycket boskap. Resten är brungrön steppmark, så långt ögat når. "Vägarna" är under all kritik, men vår lilla chaufför manövrerar dem väl. Han kan sin steppmark. Det måste han, det finns inget annat sätt att hitta. Allt ser likadant ut.

Vi släpps av. Mitt ute i det mongoliska ingenstanset. Ett tiotal stora runda tält står utspridda framför oss. Gertält. Ett av dem blir vårt. Vi serveras mat och vid den första dumplingen förstår våra värdar mitt problem, trots att de inte talar engelska: att jag inte äter kött. Vid nästa mål får jag egen vegetarisk sås. Jag skulle kunna kyssa dem.

Det finns egentligen ingenting att göra här. Förutom den vinande vinden hörs inga ljud, det är kallt, nomaderna sitter inne i sina egna tält, eldar lite, men det är allt. Man kan gå en mil, två, tre, fem, tio mil åt vilket väderstreck man vill utan att landskapet ändras. Utan att horisonten, ytterligare tio mil framför en, blir mindre synlig eller påtaglig. det finns inte så mycket mer att göra här, men det gör ingenting. Vi går. Vi läser lite. Vi är.

Vi ser en perfekt apelsin till sol gå ner. Utan tvekan den vackraste solnedgång jag sett. Ett par timmar senare är det mörkt. Och då menar jag det tjockaste, svartaste, mest ogenträngliga mörker. Som äter upp allt i sin väg och lämnar oss i blindo. Men så tittar jag upp och där glittrar det. Det verkligen skiner. Du har inte upplevt en stjärnklar natt innan du varit på mongoliska steppen. Det är prickigare än mitt ansikte.

Vi lägger oss till sängs under yllefällar i vårt kaminuppvärmda gertält. Klockan är ställd på 05.00. Vi har bestämt oss att se den där apelsinen komma upp på andra sidan. Det kommer vara svinkallt och vi kommer kanske att ändra oss. Men kanske att vi kommer upp, kanske vi ska spela circle of life på min iphone. Kanske att vi beundras, förundras och bara finns. För en gångs skull. Allt som vi funnits för hittills ska vara tusen mil bort och nu ska vi BARA finnas. Som sol och stepp och strå. Det räcker."

Såhär ser det ut när man vill kolla in bloggen på våra telefoner. Det är ju kul.

Kaffe och vitt à РУССИЙ (Russia).

Kaffe = 3 in 1 = snabbkaffe färdigblandat i enportionspåsar innehållandes kaffe, vitt och socker. M y c k e t socker.

Vitt = mjölksubstitut i form av vitt pulver som taget ur sitt sammanhang kan misstolkas. Och det är ju kul.

Mvh
Стина

I Kina är de lite speciella ibland. Typ att vi inte får blogga som vanligt (Google och därmed Blogger är delvis censurerat). Det är därför svårt för oss att göra riktiga fina inlägg just nu. Men vi bloggar vårt bästa nu från våra telefoner.

En annan grej som är konstigt med Kina är att vissa av dem tycker att delar av Sibirien och Mongoliet egentligen tillhör Kina. Det blir väldigt kul om man ritar upp kartan. Hehe.

Duraks

Mvh
Stina

hej!! vi är framme i beijing nu = transsibiriskarutten är avslutad. vi skulle hemskt gärna vilja skriva ordentliga blogginlägg om detta men kinesiska myndigheter har gjort det svårt att använda vår bloggportal, vilket lämnar oss helt åt våra mobiler - jättejobbigt att skriva långt på mobilen. våra historier kanske inte alltid kommer i kronologisk ordning, av den anledningen. a. aja. kina nu i någon månad framöver. fantastiskt spännande!

produktiv dag i Ulaanbaatar:
- handlat kakor och godis inför tågresa (efter att ha tröttnat lite på nudlar och varma koppen tänkte vi att lite omväxling kunde ju vara najs).
- suttit på lavazza och sippat på varsin 4000-spänns-cappuccino, ätit medhavda kinderägg (blivit SJUKT besvikna på "leksakerna" inuti), haft en lång, ljudlig och seriös diskussion om bajs.
- nu: käkar svampar (oroa er inte, de är av kex (mamma&pappa: läs: [scheks]) och choklad).

alltid er,
Stina

MAXON 18

Vi är i Mongoliet! Idag fyller min lillebror arton, så därför måste det sjungas lite ute på steppen. Enjoy.

This is Russia

hej babybloggen! brunettstina ger er: pretty much what livet on a tåg på transsibiriska järnvägen is all about! 

stinisen brände tungan på mcdonaldskaffe. fina plåstrena vi fick av emma (aka kummizzzz) kom för första gången till användning.

det är inte meningen att den här bloggen ska vara full av upprepningar, men av någon anledning vill inte min iphone koppla upp sig mot diverse nätverk lika lätt som stinas, alltså måste jag låna hennes telefon, viiilket leder till att jag ba blir jätteefter i allt.

a men ni fattar. förlåt liksom. jag vill ju fortfarande dela med mig av min bild av moskva.

vi rivstartade den här resan lite. bara kastade oss in europas största stad med huvudet före! något överväldigande kanske. nu har vi varit här i nästan en vecka, och jag förstår mig givetvis bra mycket bättre på staden nu än jag gjorde i måndags, men det känns fortfarande som att det finns mer att ta in än vad jag är mottaglig för. den här staden är så KOLOSSAL på alla sätt.

roligt tycker jag: att moskva är den perfekta mixen av europeisk och asiatisk storstad. tittar vi på arkitekturen känner vi igen de europeiska stildragen, (med en färgpalett som, något förvånande, domineras av mintgrön, ljusblå och persika...) även om här också finns enorma byggnadskomplex à la bangkok typ. gatuskyltningen, neonljusen, ledningarna dragna över gator och hus (nystan), mängden människor, trafiken... allt som hämtat från vilken sydostasiatisk stad som helst. men människorna är längre och blekare här, luften kallare.
moskvabor: en härlig blandning av sura, snåla och oförstående ryssar, och extremt hjälpsamma gulliga ryssar som verkar ploppa fram ur tomma intet varje gång lonely planet plockas upp. till exempel den mycket tjusiga dam och hennes dotter som eskorterade mig och stina hela vägen till kremlinbaletten, bara för att hon inte kunde engelska bra nog att förklara för oss hur vi skulle gå.

moskva liknar inte någon annan stad jag varit i.

jag skulle kunna stanna uppe hela natten och berätta, men klockan är mycket och imorgon förmiddag reser vi ju vidare. nåja. tid för ord kommer åter. men osäkert hur mycket wifi vi kommer åt på tåget, så kanske att ni får hålla till godo ett tag.

kärlek. saga.

М О С К В А

(ett försök till en sammanfattning, flummiga versionen)

Det finns så himla mycket att säga och berätta om Moskva. Jag vet inte ens om jag fått ett rättvist grepp om staden. Men under dessa fem dagar spenderade i världens största lands huvudstad så har vår relation växt enormt. Från att inte alls förstå människorna, infrastrukturen, kulturen eller staden till att på något sätt förstå. Inte så att jag älskar Moskva, nej, det kommer nog aldrig bli min favorit. Men jag fascineras enormt. Jag fascineras att den dubbelsidiga mentaliteten, grandiositeten, ryschpyschet och gator som är så långa och stora att man kan se horisonten. Ja. Det är en märklig stad Moskva. Och jag känner mig ganska färdig med den för den här gången. Imorgon: Transsibiriska.

/Стина