STIGA

Kommentar och fråga från Sandra!

"Hur är det att resa omkring som västerländsk tjej? Vad får ni för reaktioner från andra? Måste ni klä er på ett viss sätt eller vara extra försiktiga av er? Ps. Tycker ni verkar grym och älskar att läsa om ert äventyr!"

Sandra! Tack så himla mycket, din kommentar värmer ska du veta (jo, det är ganska kallt här på natten när man måste ha fläkten på för fullt för att bli av med myggen).

För att svara på frågan så har det varit lite olika från land till land. Men man kan i stort sätt klumpa ihop Kina till Laos, Indien är en HELT annan historia.

Till och med Indien har vi inte känt ett behov av att klä eller bete oss på ett visst sätt. Visst har folk stirrat på oss och många (speciellt i Kina) har velat ta bild på/med oss (speciellt Saga). Ibland till och med tagit smygfoton på tunnelbanan. Men vi tar å andra sidan bilder på dem också, så det får man ju stå ut med.

På hela resan har vi känt oss otrygga en gång, det var i Moskva. Och nä, det kanske inte var en så bra ide att åka svarttaxi med okänd ryss från första början, hehe. Vi bodde även i änden på en tunnelbanelinje, ganska långt från stan. Så att åka och gå hem mitt i natten var inte det roligaste.

Sedan dess så har det aldrig varit ett problem att vara vit och tjej (ur ett trygghetsperspektiv).

Så kom vi till Indien. Här får vi överlägset mest uppmärksamhet om man jämför med andra länder. Man går på gatan och överalltifrån hörs det "hello" och "madam!" (JA, folk kallar oss madam!!?). I Indien ser man inte kvinnor så ofta, är man ute och går på stan så ser man bara män, överallt! VAR är alla kvinnor? Därför är det säkert exotiskt och fascinerande att se två tjejer gå runt UTAN en man vid sin sida.

När vi idag stannade och ville köpa kitschiga 3D-affischer vid ett litet skjul vid Ganges så fick vi en publik på minst tio indiska män som bara stod och kollade medan vi valde affisch. Minst sagt distraherande. Eller när vi går på pub i Mumbai och främmande män sitter bredvid oss och kladdar OHÄMMAT trots att vi tydligt tar bort deras hand flera gånger (oklart varför vi fortfarande satt kvar???). Vi har också blivit "förföljda" av män som till en början verkar bara jättehjälpsamma men som sedan vägrar lämna oss ifred. Det märks liksom att det finns en tydlig och djup klyfta mellan kvinnor och män i det här landet.

Hur vi blir bemötta av andra västerländska turister är också ibland en konstig upplevelse. Ofta får vi frågan "So you're traveling alone?", riktad till oss båda. Men det gör vi ju inte, vi reser ju tillsammans! Tydligen är det inte sällskap nog att vara två unga tjejer. Vi har heller inte sett vår kombination så väldigt många gånger, vilket har förvånat oss. Det är väldigt vanligt att resa två-och-två, men utifrån vår erfarenhet kan vi langa den här statistiken: av tio par är fem kille-tjej, fyra kille-kille och ett tjej-tjej. Då är det betydligt vanligare med kvinnor som reser ensamma, faktiskt.

För att sammanfatta det hela så kan man säga att det absolut inte är några problem att resa runt som västerländska tjejer (vi har träffat många kvinnor som reser helt själva och klarar sig prima, Saga var ju själv ett tag och kände sig aldrig det minsta osäker). Men man får bereda sig på att bli utstirrad och så skadar det ju inte att ha lite skin på näsan. Sedan är det naturligtvis lätt att skrämmas upp av sig själv och andra (för att inte tala om Lonely Planet som har hela "Women travelers"-kapitel). Självklart ska man alltid vara försiktig, men det gäller både män och kvinnor. Avstå aldrigaldrig från att göra häftiga grejer bara för att du är kvinna och bara för därför är lite mer utsatt!