Efter att ha ackompanjerats av familj och vänner den senaste månaden har det till slut blivit dags för Stiga att fortsätta resan på egen hand. Det blev en mycket hektisk sista kväll i Vietnam, med försvunna iPhones, ofullständiga visumhandlingar, brist på dollar och tid och research och så vidare. Men, som vanligt löste sig allt.
Sent igår kysste vi NoraNadjaEmma adjö, och den här gången kunde vi faktiskt lova att det inte är så långt kvar till vi ses igen. Pengar och tid börjar ta slut, och hur mycket vi än önskar att det inte var så, kommer vi att återse Svea rike i mars. Och snart är det februari...
Men låt oss inte tänka på sådant nu. Tio minuter innan detta skrivs klistrades ännu ett visum in i våra pass och vi stämplades vi in i Laos. För mig är det det första helt nya landet sedan början av december. Jag har hört så mycket bra om Laos, men har liksom inte haft utrymme att se fram emot att komma hit. Så nu ska jag dyka ner i Lonely Planet och ta reda på vad de kommande nitton dagarna har att erbjuda.
På återseende.
Saga
Translation: For the first time in almost a month we are on our own again. Yesterday we celebrated our last day in Vietnam and had to kiss Emma, Nora and Nadja good bye. It's sad to be parted, but hey, at least we know that we'll meet again pretty soon. Yes, we're running out of time and money. It's hard, but we have to face facts: we'll be back in Sweden in March...
Anyways. Now we're in Laos, a country I've heard good things about, so I'm looking forward to spending some time here! It is about time I did some Lonely Planet reading though... Yeah.
See you.
Saga
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar