Vi är lite sena till agenturen som vi bokat turen genom, dagen innan blev sen (hemma först kl 11!) med eldlampefestival. En amerikan på vårt guest house har i sista minuten frågat om hon får hänga med i vår båt. Absolut! Så vi dyker upp på kontoret och träffar vår båtförare. Givetvis blir det tjafs om priset eftersom vi nu är tre personer istället för två, FASTÄN vi klart och tydligt frågat om det skulle vara samma pris om vi hittar någon att dela båten med och fått ett klart och tydligt svar: "same price". Till och med dubbelkollat extra noga: "are you sure?!". Jorå, de låter diskussionen vara efter Saga sa bestämt emot och vi går mot hamnen för att leta reda på vår båt.
Det är morgon i Burma, halv nio. Vi passerar snabbt och smärtfritt de "traditionella" fiskemännen, utan att plocka upp kameran och därmed bli tvungna att betala "fotomodellen" lön. Och så kommer vi ut på själva sjön. Morgondimman ligger tät över Inle Lake. Allt är vitt, vitt, vitt. Plötsligt framträder det båtar ut ur det vita - riktiga fiskare på båtar som ser ut som böjda streck mot vattenytan. Det är ett under att de inte uppslukas av vattnet. Jag känner att jag får ta del av en hemlighet, en vacker dröm mitt i den hårda verkligheten.
Sakta men säkert lättar morgondimman och en blå himmel visar sig. Solen är nästan för bländande, men ingen idé att klaga - vi har inte fått mycket solsken den senaste veckan. Varken från solen eller inifrån. Och solen värmer skönt, liksom drömmen jag får ta del av.
Plötsligt befinner vi oss i vad som inte längre verkar vara en sjö. Runtom oss har vi grönt, långt gräs och mitt i detta: en smal gata av vatten som vi följer. Gatan delar sig i två och vi tar den till höger och växtligheten avtar. Istället åker vi rakt in i en by. Husen är välbyggda och väl skötta, påminner om vilket hus som helst på den svenska landsbygden. Bortsett från det uppenbara att dessa är byggda mitt i vattnet på pålar.
Dagen bokstavligen flyter på med regelbundna stopp vid diverse workshops där bland annat en burmesisk fisk-berlock inhandlas. Jag förundras över de flytande trädgårdarna och tänker att det där måste jag googla när jag får internet.
Solen håller på att gå ner när vi är färdiga med alla punkter på dagordningen. Vi är på väg hemåt, genom byarna på pålarna och korsar Inle Lake en sista gång. Vår båtförare stannar motorn mitt ute på sjön och det blir alldeles tyst, bara fiskarmännens plask med årorna mot vattenytan (för att locka fiskarna) hörs ackompanjerat av bara en eller annan båtmotor. Solen går ner bakom bergen som omger Inle Lake. Det är en vacker solnedgång, nästan inga moln på himlen. När båtföraren startar motorn igen, vi styr hemåt och vattnet stänker upp på mig är jag så glad att jag skulle kunna fälla en tår. Så himla tacksam för att vara just här just nu och att allting för en gångs skull i detta land gått precis som jag ville, utan större tjafs eller besvikelser. Bara några dagar tidigare hade jag velat åka från det här landet bums direkt, tänkte att en sådan här starkt positiv känsla skulle vara helt otänkbar i detta landet. Burma växer i mig och även om det många gånger är energikrävande att vistas här, så är det väldigt fascinerande och ögonöppnande. Känner man sig alldeles för långt hemifrån och för främmande i den burmesiska kulturen är det inte som att man kan fly till närmsta McDonald's eller Starbucks - det finns faktiskt inte ens finns något.
Burma tvingar en att möta landet och människorna som det är - utan möjlighet att fly eller skaka bort det obehagliga. I utbyte känns de genuina möten man har med lokalbefolkningen ännu mer genuina och speciella. Det är de mötena man helst tar och packar in omsorgsfullt i silkespapper och förvarar nära hjärtat. Så att man kan ta fram dem vid senare tillfälle, när Burma känns sådär hårt och bryskt igen, och känna på dem och tänka att det är de människorna som borde få mest plats i upplevelsen av Burma.
/Stina
Translation:
Going by boat on Inle Lake is like a dream. Burma grows on me even though being here is exhausting at times. There is no McDonald's here, HAH!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar