Människorna - Beijing

Peter
120914
Bretts barndomsvän som blev stammis på kinesisk restaurang i Melbourne för att vinna kärleken. Dricksade i form av extremt vackert bröllop.

Jamie
120914
Under lång tid Peters servitris och, till sist, även fru. I början var det svårt att förstå denna kinesiska skönhet pga hennes kines-australiensiska brytning. Hon gjorde det svårt för oss att inte älska henne när hon, efter bara några timmars bekantskap, bjöd in oss till hennes bröllop. Stina började nästan gråta. Jamie är vackraste bruden vi någonsin sett. Hon är kärleksfull, omtänksam, generös - alla egenskaper som passar henne perfekt i hennes yrkesroll som sjuksköterska.

Meng Meng
120915
Kinesisk hipster med försmak för svenskar och svensk alkohol. Tog oss till Beijings alla guldkorn men den största skatten visade sig vara hon själv. Hysteriskt rolig när hon pratar svenska - flitigast använda frasen: "jag är bakfull".

Ville
120915
Sjysst, skön superdude som är tillfreds med livet precis som det är. No fuss. (Stiga är avundsjuk!) Sven tyckte han såg ut som Ash i Pokemon pga röda kepan. Därefter gick Ville och hans två kumpaner (Max och Samuel) under samlingsnamnet Pokemon.

Max
120915
Rödlätt, glasögonprydd Söderkille. Lärde Stiga hur man "tracear". Nördigt cool. Ser ut som en hipster, men skenet bedrar. Mycket snäll och fin.

Samuel
120915
B.I.F.F. Här har ni även världens varmaste kille. Omtänksamhet, positivitet och potatiskroketter med bearnaisesås är substantiv vi kopplar Samuel till.

Sanlitun Youth Hostels personal
120916
Icke att förglömma är alla supertrevliga kineser som jobbade på vårt hostel. Strålande service utan att kännas stelt eller uppstyltat. Plus för de loja och översnälla hudarna samt kockarna för god lagad swiss breakfast och mumsiga milkshakes.

Anton
120917
Storleende restaurangchef på Max, som alltid var på hugget när det gällde att fylla på allas cuba libre. Anton ÄLSKAR Italien!

Arvid
120917
Välfriserad hunk/sötis (tänk en perfekt mix av Ryan Gosling och Zac Efron, fast med mörkbrunt hår) med intensiv blick. Tog avsked av Saga med en nackmassage to die for!

Bob's
120917
På Bob's imported wine blev vi snabbt stammisar. Beläget en minut från vårt hostel i ett gathörn och med en spartanskt mysig uteservering och RIKTIGA glasglas passade detta oss perfekt. Det visade sig även snart att Bob själv och hans familj var väldigt sympatiska.

Court
120916
Court kan vara en av de vackraste män som gått på denna jord. Han är en kanadensare med mörka, snälla ögon och låg röst. Väldigt hjälpsam och världsvan - på ett laid-back-kind-of-sätt.

Jayden
120919
Vi träffade Jayden på Peter och Jaimies bröllop och han är By far den gulligaste page boy vi skådat. Var så liten att även kostymen i den mista storleken var over-sized.

Sienna
120919
Bröllopets lilla prinsessa. Stal all uppmärksamhet på dansgolvet. Lämnade Stiga i avund och beundran.

Chandler
120919
Bedårande treårig piratfantast som charmade två free-loaders med trötta dansfötter. När det var läggdags och slut på bröllopsfestligheter för Chandler gav han oss varsin high-five, tummen upp plus en ;).

Helen
120919
Peters farbrors fru Helen är en politisk kinesisk flykting med en spännande men samtidigt tragisk historia att berätta. Stor del av hennes familj blev förföljd och torterad av kinesiska kommunistiska staten. Hon var glad att bevittna bröllopet, men rädd för att vistas i Kina och bli "hittad".

iförrgår gjorde vi muren i mystisk dimma. det var precis så häftigt som man tänker sig att det är. vi lämnade spår efter oss i ett vakttorn.

bakischillar i beijing. dricker blåbärsmilkshake och skålar för älskade mor min som har födelsedag idag. grattis mamilove. saknar dig. skickar lite kinavärme över kontinenten, hoppas det kommer fram ordentligt.

Igår var vi på himmelska fridens torgz

Brunettstina ger er: CHINA!

Så som sagt, pga olika omständigheter kan vi inte leverera våra berättelser i kronologisk ordning. Det förhindrar mig dock inte att lägga upp den här texten om min upplevelse i Mongoliet.

"19/9-2012

Klockan halv sju på morgonen anländer tåget till ulan bator. Vi plockas upp av en liten man i en stor buss som kör oss ut i vad man skulle kunna kalla ubs getto. Den lilla mannen ber oss kliva ur och sätta oss i en mindre buss ("baby car"). Sedan bär det av, vi är på väg till någonstans, vi vet inte var, ingenstanset...

Under fyra timmars bilfärd ser vi sju träd, sjuhundra vita gertält och sjukt mycket boskap. Resten är brungrön steppmark, så långt ögat når. "Vägarna" är under all kritik, men vår lilla chaufför manövrerar dem väl. Han kan sin steppmark. Det måste han, det finns inget annat sätt att hitta. Allt ser likadant ut.

Vi släpps av. Mitt ute i det mongoliska ingenstanset. Ett tiotal stora runda tält står utspridda framför oss. Gertält. Ett av dem blir vårt. Vi serveras mat och vid den första dumplingen förstår våra värdar mitt problem, trots att de inte talar engelska: att jag inte äter kött. Vid nästa mål får jag egen vegetarisk sås. Jag skulle kunna kyssa dem.

Det finns egentligen ingenting att göra här. Förutom den vinande vinden hörs inga ljud, det är kallt, nomaderna sitter inne i sina egna tält, eldar lite, men det är allt. Man kan gå en mil, två, tre, fem, tio mil åt vilket väderstreck man vill utan att landskapet ändras. Utan att horisonten, ytterligare tio mil framför en, blir mindre synlig eller påtaglig. det finns inte så mycket mer att göra här, men det gör ingenting. Vi går. Vi läser lite. Vi är.

Vi ser en perfekt apelsin till sol gå ner. Utan tvekan den vackraste solnedgång jag sett. Ett par timmar senare är det mörkt. Och då menar jag det tjockaste, svartaste, mest ogenträngliga mörker. Som äter upp allt i sin väg och lämnar oss i blindo. Men så tittar jag upp och där glittrar det. Det verkligen skiner. Du har inte upplevt en stjärnklar natt innan du varit på mongoliska steppen. Det är prickigare än mitt ansikte.

Vi lägger oss till sängs under yllefällar i vårt kaminuppvärmda gertält. Klockan är ställd på 05.00. Vi har bestämt oss att se den där apelsinen komma upp på andra sidan. Det kommer vara svinkallt och vi kommer kanske att ändra oss. Men kanske att vi kommer upp, kanske vi ska spela circle of life på min iphone. Kanske att vi beundras, förundras och bara finns. För en gångs skull. Allt som vi funnits för hittills ska vara tusen mil bort och nu ska vi BARA finnas. Som sol och stepp och strå. Det räcker."

Såhär ser det ut när man vill kolla in bloggen på våra telefoner. Det är ju kul.

I Kina är de lite speciella ibland. Typ att vi inte får blogga som vanligt (Google och därmed Blogger är delvis censurerat). Det är därför svårt för oss att göra riktiga fina inlägg just nu. Men vi bloggar vårt bästa nu från våra telefoner.

En annan grej som är konstigt med Kina är att vissa av dem tycker att delar av Sibirien och Mongoliet egentligen tillhör Kina. Det blir väldigt kul om man ritar upp kartan. Hehe.

Duraks

Mvh
Stina

hej!! vi är framme i beijing nu = transsibiriskarutten är avslutad. vi skulle hemskt gärna vilja skriva ordentliga blogginlägg om detta men kinesiska myndigheter har gjort det svårt att använda vår bloggportal, vilket lämnar oss helt åt våra mobiler - jättejobbigt att skriva långt på mobilen. våra historier kanske inte alltid kommer i kronologisk ordning, av den anledningen. a. aja. kina nu i någon månad framöver. fantastiskt spännande!