Trekkingtips#4, Saigon
Visar inlägg med etikett vietnam. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett vietnam. Visa alla inlägg
söndag 3 mars 2013
Slår vad om att ni saknat trekkingtips. Vem behöver inte lite guidance såhär när sommaren nalkas med alla krav på att träna osv. Haha, skoja. Skit i allt sånt där! Kolla istället på våra trekkingtips med några nypor salt och googla James Dean och John Travolta som Danny i Grease.
Trekkingtips#4, Saigon
Trekkingtips#4, Saigon
lördag 2 mars 2013
fredag 18 januari 2013
Vi skulle till Laos. Vi hade köpt en bussresa från Hoi An i Vietnam till en stad i grannlandet som heter Pakse. Bussen ska avgå 6.00, så 5.30 är vi uppe och redo för pick up.
Bussen avgår föga förvånande ca två timmar sent. Tio timmar senare väcks vi av bussvärden. "Pakse, Pakse!", säger han. Jahapp då kliver vi av då. Bussen kör iväg. Klockan har passerat åtta och det är kolsvart. Vi försöker hitta ett riktmärke så vi kan lista ut var på kartan vi är någonstans. Visar sig vara lättare sagt än gjort. Ingen tycks prata engelska. Var är vi någonstans? Var hittar vi ett hotell? Varför är kartan så konstig?
Efter att ha involverat en sisådär sju polismän/uniformerade väktare som fattar absolut ingenting och till slut väljer att köra oss till en bankomat istället för någonstans att spendera natten slår det mig att vi kanske inte alls är i Pakse. Vi kanske blev droppade precis utanför. Men vi körde ju precis förbi en skylt som det stod Pakse på så om vi svänger in här till höger så borde vi vara på rätt väg.
Efter en stund passerar vi en familj som sitter och dricker öl i sin lilla butik. Finns det någon som pratar engelska här? Vi ska till Pakse, vet ni om det finns något hotell i närheten?
En tjej i vår ålder ser oroväckande chockerad ut. Pakse!? En kille skakar på huvudet och tar fram mobilen. Slår in 2-0-0. Säger : "Pakse *pekar på siffrorna på skärmen* kilomett!!'"
Där ser man.
Samma kille skjutsar oss till var-vi-nu-är-någonstans enda hotell. Tackar vår lyckliga stjärna att det är på 2000talet vi lever - även här finns det wifi. Alltså kan vi strax konstatera att man har släppt av oss i en by (som vi faktiskt fortfarande inte vet namnet på) ett par mil öster om den thailändska gränsen och ca 23 mil norr om Pakse. Med andra ord, vi har inte ens kommit halvvägs till rätt destination. Vi har snarare åkt åt helt fel håll. Behöver jag tillägga att åtskilliga (läs: för många) dollar hade betalats för denna oönskade detour?
Visst blir man i detta läge ganska tvär, det är aldrig kul att bli lurad. Å andra sidan är det just i de problematiska situationerna som jag känner mig som mest levande. Det är nu äventyret är som påtagligast. Vi är i ett land vi aldrig har varit i förut, ingen talar engelska och vi har ingen aning om exakt var vi befinner oss. Eller hur vi ska ta oss härifrån. Dags för serious problemlösning. Skulle inget sådant här hända på sex månader skulle jag bli besviken. Det hör liksom till att hamna i knipa nån gång.
Måste naturligtvis avsluta med att säga att allt gick bra till slut och att vi i skrivande stund sitter på en buss i rätt riktning och att vi om några timmar, förhoppningsvis, anländer till rätt Pakse.
Translation: Okay so we bought this bus trip (quite an expensive one) from Hoi An in Vietnam to Pakse in Laos.
We'd been traveling all day when suddenly the guy working on the bus wakes us up yelling "Pakse! Pakse!". So we get off. The bus disappeares.
We try to find a place to spend the night, but it's pitch black, no one speaks English and the map is kind of weird...
After involving seven police men who didn't understand anything we find a family drinking beer outside their shop. Hello? Does anyone speak English? Where can we find a hotel? Is this really Pakse?
The look shocked. This guy shakes his head, picks up his phone and types: 2-0-0. He says: "Pakse *points at the numbers* kilomet!!!"
Well how about that.
So, it turnes out that the bus let us off at a village (we still don't know the name of it) east of the Thai border, 230 km north of Pakse. We paid them to take us somewhere and they didn't even bring us halfway.
Fortunately, we're able to look at this experience as a big adventure. It's kind of exciting being in the middle of nowhere in a country you've never visited before, not knowing how to get out of there. It's a challenge, to have to solve problems, and I believe it's a part of traveling. It's too bad it has to be so expensive though, being scammed...
Bussen avgår föga förvånande ca två timmar sent. Tio timmar senare väcks vi av bussvärden. "Pakse, Pakse!", säger han. Jahapp då kliver vi av då. Bussen kör iväg. Klockan har passerat åtta och det är kolsvart. Vi försöker hitta ett riktmärke så vi kan lista ut var på kartan vi är någonstans. Visar sig vara lättare sagt än gjort. Ingen tycks prata engelska. Var är vi någonstans? Var hittar vi ett hotell? Varför är kartan så konstig?
Efter att ha involverat en sisådär sju polismän/uniformerade väktare som fattar absolut ingenting och till slut väljer att köra oss till en bankomat istället för någonstans att spendera natten slår det mig att vi kanske inte alls är i Pakse. Vi kanske blev droppade precis utanför. Men vi körde ju precis förbi en skylt som det stod Pakse på så om vi svänger in här till höger så borde vi vara på rätt väg.
Efter en stund passerar vi en familj som sitter och dricker öl i sin lilla butik. Finns det någon som pratar engelska här? Vi ska till Pakse, vet ni om det finns något hotell i närheten?
En tjej i vår ålder ser oroväckande chockerad ut. Pakse!? En kille skakar på huvudet och tar fram mobilen. Slår in 2-0-0. Säger : "Pakse *pekar på siffrorna på skärmen* kilomett!!'"
Där ser man.
Samma kille skjutsar oss till var-vi-nu-är-någonstans enda hotell. Tackar vår lyckliga stjärna att det är på 2000talet vi lever - även här finns det wifi. Alltså kan vi strax konstatera att man har släppt av oss i en by (som vi faktiskt fortfarande inte vet namnet på) ett par mil öster om den thailändska gränsen och ca 23 mil norr om Pakse. Med andra ord, vi har inte ens kommit halvvägs till rätt destination. Vi har snarare åkt åt helt fel håll. Behöver jag tillägga att åtskilliga (läs: för många) dollar hade betalats för denna oönskade detour?
Visst blir man i detta läge ganska tvär, det är aldrig kul att bli lurad. Å andra sidan är det just i de problematiska situationerna som jag känner mig som mest levande. Det är nu äventyret är som påtagligast. Vi är i ett land vi aldrig har varit i förut, ingen talar engelska och vi har ingen aning om exakt var vi befinner oss. Eller hur vi ska ta oss härifrån. Dags för serious problemlösning. Skulle inget sådant här hända på sex månader skulle jag bli besviken. Det hör liksom till att hamna i knipa nån gång.
Måste naturligtvis avsluta med att säga att allt gick bra till slut och att vi i skrivande stund sitter på en buss i rätt riktning och att vi om några timmar, förhoppningsvis, anländer till rätt Pakse.
Translation: Okay so we bought this bus trip (quite an expensive one) from Hoi An in Vietnam to Pakse in Laos.
We'd been traveling all day when suddenly the guy working on the bus wakes us up yelling "Pakse! Pakse!". So we get off. The bus disappeares.
We try to find a place to spend the night, but it's pitch black, no one speaks English and the map is kind of weird...
After involving seven police men who didn't understand anything we find a family drinking beer outside their shop. Hello? Does anyone speak English? Where can we find a hotel? Is this really Pakse?
The look shocked. This guy shakes his head, picks up his phone and types: 2-0-0. He says: "Pakse *points at the numbers* kilomet!!!"
Well how about that.
So, it turnes out that the bus let us off at a village (we still don't know the name of it) east of the Thai border, 230 km north of Pakse. We paid them to take us somewhere and they didn't even bring us halfway.
Fortunately, we're able to look at this experience as a big adventure. It's kind of exciting being in the middle of nowhere in a country you've never visited before, not knowing how to get out of there. It's a challenge, to have to solve problems, and I believe it's a part of traveling. It's too bad it has to be so expensive though, being scammed...
Efter att ha ackompanjerats av familj och vänner den senaste månaden har det till slut blivit dags för Stiga att fortsätta resan på egen hand. Det blev en mycket hektisk sista kväll i Vietnam, med försvunna iPhones, ofullständiga visumhandlingar, brist på dollar och tid och research och så vidare. Men, som vanligt löste sig allt.
Sent igår kysste vi NoraNadjaEmma adjö, och den här gången kunde vi faktiskt lova att det inte är så långt kvar till vi ses igen. Pengar och tid börjar ta slut, och hur mycket vi än önskar att det inte var så, kommer vi att återse Svea rike i mars. Och snart är det februari...
Men låt oss inte tänka på sådant nu. Tio minuter innan detta skrivs klistrades ännu ett visum in i våra pass och vi stämplades vi in i Laos. För mig är det det första helt nya landet sedan början av december. Jag har hört så mycket bra om Laos, men har liksom inte haft utrymme att se fram emot att komma hit. Så nu ska jag dyka ner i Lonely Planet och ta reda på vad de kommande nitton dagarna har att erbjuda.
På återseende.
Saga
Translation: For the first time in almost a month we are on our own again. Yesterday we celebrated our last day in Vietnam and had to kiss Emma, Nora and Nadja good bye. It's sad to be parted, but hey, at least we know that we'll meet again pretty soon. Yes, we're running out of time and money. It's hard, but we have to face facts: we'll be back in Sweden in March...
Anyways. Now we're in Laos, a country I've heard good things about, so I'm looking forward to spending some time here! It is about time I did some Lonely Planet reading though... Yeah.
See you.
Saga
Sent igår kysste vi NoraNadjaEmma adjö, och den här gången kunde vi faktiskt lova att det inte är så långt kvar till vi ses igen. Pengar och tid börjar ta slut, och hur mycket vi än önskar att det inte var så, kommer vi att återse Svea rike i mars. Och snart är det februari...
Men låt oss inte tänka på sådant nu. Tio minuter innan detta skrivs klistrades ännu ett visum in i våra pass och vi stämplades vi in i Laos. För mig är det det första helt nya landet sedan början av december. Jag har hört så mycket bra om Laos, men har liksom inte haft utrymme att se fram emot att komma hit. Så nu ska jag dyka ner i Lonely Planet och ta reda på vad de kommande nitton dagarna har att erbjuda.
På återseende.
Saga
Translation: For the first time in almost a month we are on our own again. Yesterday we celebrated our last day in Vietnam and had to kiss Emma, Nora and Nadja good bye. It's sad to be parted, but hey, at least we know that we'll meet again pretty soon. Yes, we're running out of time and money. It's hard, but we have to face facts: we'll be back in Sweden in March...
Anyways. Now we're in Laos, a country I've heard good things about, so I'm looking forward to spending some time here! It is about time I did some Lonely Planet reading though... Yeah.
See you.
Saga
måndag 14 januari 2013
VECKANS FRIED RICE WITH VEGETABLES
• Plats: Restaurang Son nånting minns inte, Hoi An. Skönt ställe, avslappnad stämning samt bekväma stolar.
• Pris: 90 000 dong = ca 30 kr = dyrt för denna typ av rätt.
• Antal olika sorters grönsaker: 3, morot, stringbean samt gurka som garnering.
• Presentation: 2/5. Snyggt lergodsfat, annars inte mycket för världen.
• Smak: 3/5. Tydligen så god att jag glömde bort att fotografera innan förtäring. Kan dock ha berott på hunger. Ingen minnesvärd kulinarisk upplevelse hur som helst.
söndag 13 januari 2013
torsdag 10 januari 2013
Sitter i VIP-lounge (!) på en båt mellan Phu Quoc och Rach Gia. Plockar upp medhavd flygplanstidning. Det är ett reportage om Miss Universe - världens vackraste kvinnor. De är långa och smala. Alla har långt, lockigt hår och kritvita, bländande, lyckliga leenden. (Jajajaja, vi FÖRSTÅÅÅÅR, det är så man ska se ut. jadajadajada).
I juryn sitter... EN kvinna och FYRA män!!!!????!!!? Alltså ursäkta?!?!!??! Är det på riktigt? Sätter min tänkta frukost i vrångstrupen och kräks lite i munnen på en och samma gång. Detta känns så himla gammalt och förlegat. Lägg ner!
Mvh
Stina
I juryn sitter... EN kvinna och FYRA män!!!!????!!!? Alltså ursäkta?!?!!??! Är det på riktigt? Sätter min tänkta frukost i vrångstrupen och kräks lite i munnen på en och samma gång. Detta känns så himla gammalt och förlegat. Lägg ner!
Mvh
Stina
söndag 6 januari 2013
Äntligen blev det den femte januari. Äntligen skulle vi få möta Nora Schleu och hennes kusin Emma på flygplatsen i HCMC. Äntligen, äntligen, ÄNTLIGEN dessa vackra vänner.
Vi har suttit och väntat i timmar. En rutig skjorta dyker upp i mitt synfält. Nora. Utan att tänka kastar jag mig i hennes famn.
"Vi tog med oss en till!" säger hon, med gråten i halsen.
Och vem står där bakom om inte älskade , fantastiska, bästaste Nadja!!! Emma och Nora hade tagit med sig en hel NADJA till Vietnam för att överraska Stiga med!!
Hela Sverige visste förutom vi! Gratulerar er alla för väl bevarad hemlighet! Det blev SUCCÉ!
<3
Translation: We were supposed to meet our friends Nora and Emma at the airport I hcmc yesterday. We waited and waited. Finally, they showed up, but, there was someone else... It was NADJA!! They brought Nadja with them to Vietnam as a surprise! We had NO idea! Best surprise EVER!!!
Vi har suttit och väntat i timmar. En rutig skjorta dyker upp i mitt synfält. Nora. Utan att tänka kastar jag mig i hennes famn.
"Vi tog med oss en till!" säger hon, med gråten i halsen.
Och vem står där bakom om inte älskade , fantastiska, bästaste Nadja!!! Emma och Nora hade tagit med sig en hel NADJA till Vietnam för att överraska Stiga med!!
Hela Sverige visste förutom vi! Gratulerar er alla för väl bevarad hemlighet! Det blev SUCCÉ!
<3
Translation: We were supposed to meet our friends Nora and Emma at the airport I hcmc yesterday. We waited and waited. Finally, they showed up, but, there was someone else... It was NADJA!! They brought Nadja with them to Vietnam as a surprise! We had NO idea! Best surprise EVER!!!
tisdag 1 januari 2013
lördag 29 december 2012
onsdag 26 december 2012
måndag 24 december 2012
GOD JUL ALLA FINA DÄR!
Vi befinner oss i Ho Chi Minh City (Saigon), Vietnam och firar julafton! Tidigare idag åkte vi lokalbussen (kostade 4000/person) till Chinatown och köpte upp oss på glitter och onödiga julpyntsgrejer (shoppade för flera hundra tusen). SÅ NU ÄR VI GLITTRIGA OCH REDO FÖR LIVET. Eller ja, redo för julaftonsmiddag i alla fall.
Skickar med ett seriöst julkort samt en just-nu-bild!
Puss
Translation:
MERRY CHRISTMAS (YES, we celebrate Christmas on the eve, not the day... Wierd). We were earlier today in Chinatown and bought glitter and other unnecessary stuff, cost us several hundred thousands. Ready for this night - yes!
Vi befinner oss i Ho Chi Minh City (Saigon), Vietnam och firar julafton! Tidigare idag åkte vi lokalbussen (kostade 4000/person) till Chinatown och köpte upp oss på glitter och onödiga julpyntsgrejer (shoppade för flera hundra tusen). SÅ NU ÄR VI GLITTRIGA OCH REDO FÖR LIVET. Eller ja, redo för julaftonsmiddag i alla fall.
Skickar med ett seriöst julkort samt en just-nu-bild!
Puss
Translation:
MERRY CHRISTMAS (YES, we celebrate Christmas on the eve, not the day... Wierd). We were earlier today in Chinatown and bought glitter and other unnecessary stuff, cost us several hundred thousands. Ready for this night - yes!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)