Beställde in frukt, müsli och yoghurt till frukost. Fick in frukt. Fick in müsli. Fick in suspekt yoghurt med smak och bitar av bönor, kikärtor och majs. Mums!

Translation: I ordered yoghurt with muesli for breakfast. And I got it, no problem. Only the yoghurt had corn, chickpeas and red beans in it...

Okej, lite folkbildning i bloggen. Håller det kort.

För inte ens fyrtio år sedan tog en man som kallade sig Pol Pot makten i Kambodja. Vid den här tiden var Kambodja ett härjat, fattigt, hungrigt och sönderbombat land. Pol Pot ledde den kommunistiska grupp som kallade sig Röda Khmererna. Den 17e april 1975 beslöt man sig för att, så att säga, "börja om från början" i Kambodja. Pengar, skolor, utbildning, religion etc avskaffades. De stora kapitalistiska städerna skulle tömmas och alla skulle flyttas ut till landet för att genom jordbruk bygga upp nationen från grunden. De röda khmererna tågade därför in Kambodjas huvudstad Phnom Penh, samma sak skedde i alla andra större städer, och började "evakuera". Människorna fick ordern att bege sig tillbaka till sin hemby, vilket för många var knepigt eftersom de fötts och vuxit upp i staden.

Miljoner människor sattes i tvångsarbete ute på landet. Miljoner människor dog av svält och utarbetning. Samtidigt skedde en utrensning av individer som var oönskade i det nya samhälle Pol Pot höll på att skapa. Det var intellektuella, akademiker, läkare, lärare och så vidare. De togs till fånga, sattes i sk S-21fängelser där de under ofattbar tortyr tvingades erkänna saker de aldrig hade hört talas om förut, tex att de var spioner för CSI eller sovjetiska KGB. Många dog i fängelserna, men de flesta fraktades ut på lastbilsflak till något av de många dödens fält som fanns runt om i landet. Där väntade en utgrävd grop i marken. Där avrättades lastbilsflak efter lastbilsflak med skräckslagna människor. Där låg massgravarna på rad.

Män, kvinnor och barn avrättades. Det kunde räcka att du hade glasögon för att du och hela din familj skulle kastas i fängelse.

Detta är ett av de största folkmorden i modern tid. Siffrorna går lite isär men många menar att över 3 miljoner människor satte livet till under Pol Pots regim. En fjärdedel av Kambodjas befolkning.

Det här hände för inte ens fyrtio år sedan. Det finns inga gamla människor i Kambodja idag.


Jättebra bok om du vill veta mer: Pol Pots leende av Peter Fröberg Idling.

Translation: 3 million people were killed under the Pol Pot regime. This happened not even forty years ago.

Jäkligt ofet är tillvaron just nu. Jag har blivit superdupersjuk och kan inte göra någonting annat än att ligga still i ett hotellrum med fläkten på max och lyssna på podcasts. Nä men, jag har massa feber. Det känns som att något väldigt stort befinner sig innanför mitt skallben och använder sig av brutalt våld för att försöka komma ut. Ont. Den tropiska hettan som annars är så välkommen är nu o u t h ä r d l i g.

Mest är det vansinnigt tråkigt. Stina är ute och upptäcker Phnom Penh på egen hand, skulle spana in arkitektur och annat spännande. Jag kan knappt ta mig ner för trappan till hotellrestaurangen så mitt sällskap var inte att räkna med. Men jag viiiiiill det är tråååååkiiiigt!

Det värsta är att vi kanske inte hinner åka till Kep i södra Kambodja nu för om jag inte mår bättre imorgon så kommer vi inte hinna göra allt vi vill i Phnom Penh och då måste vi stanna längre. Vi måste vara i HCMC den 23e, nämligen.

Aja, livet suger osv det är så synd om mig blabla jag har i alla fall inte snö upp till knäna.

Saga

Translation: Hello. I have a fever. It sucks. Bye.

Idag åkte vi båt från Siem Reap till Battambang.

Vi gick upp klockan 6.00 för att ta en pick-up till båten kl 6.30. Pick-upen kom 7.30. Sen åkte vi runt i en god timme till diverse andra hostel och plockade upp fler turister. Till slut var den lilla bussen knökfull, så de sista fick ta en tuktuk istället. 8.30, en och en halv timme efter båten skulle gått, lämnade vi Siem Reap. Båtturen sades av han som jobbade på vårt hostel ta tre timmar. Det tog sju timmar.

När vi kom ut på sjön Tonlé Sap var det sjukt höga vågor som vi skulle möta med sidan tyckte vår båtförare. Resultat: blött överallt och för mig en smärre skräckupplevelse pga sett och hört för mycket om båtar som sjunker på sistone. Grät två tårar, men sen gick det över när vi åkte in på en mindre flod. Vi satte oss uppe på taket, solade och njöt av landskapet. För visst var det mycket fint! Dock hade vår båt en tendens att luta lite för mycket åt vänster. Så mycket att jag ibland trodde vi skulle kantra och alla vi på taket snabbt fick kasta oss mot båtens högra sida.

Och detta betalade vi 22 dollar för. Fasen vad de måste tjäna bra på detta. Knöka på maximalt antal turister på en skitbåt och ta massor med pengar för att det är en "äkta, lokal, backpacker-upplevelse".

Nu ska jag inte vara sån riktigt, för under de sju timmarna på sjön fanns det också tid för att njuta. Och visst var det vackert, ja!

/Stina

Translation:
Today we went on a boat trip from Siem Reap to Battambang. Ten thousands of tourists on a boat that was a bit wobbly to say the least. Tears in my eyes when we went out on the Tonlé Sap Lake and the boat was nearly drowned by the huge waves. Although, the seven hours was also enough to be able to enjoy the scenery, beautiful.

Idag har varit en sjukt lång dag. Vi gick upp vid halv fem för att fånga soluppgången vid Angkor Wat, som såklart var helt magnifik. Sedan följde sju timmar intensivt tempelbesökande, min favorit var Ta Prohm (där Tomb Raider spelades in om ni vet). Där har naturen helt fått ta över byggnaderna och det är mäktigt att se vilken kraft naturen verkligen har. Vi har även kirrat båtbiljett till Battambang imorgon bitti samt storshoppat på Night Market och snurrat runt på Pub Street. Klockan är tjugo i tre på natten här och jag ska sova nu för imorgon väntar en till dag med nya fina upplevelser. God natt.
/Stina

Translation:
Today: Sunrise at Angkor Wat, temple run, night market (shopping too much) and Pub Street. Now: sleep. Tomorrow is a boat-day. Battambang next.