Hallå hallå Sverige!
Ju längre vi är borta, desto svårare verkar det vara att hålla bloggen igång. Förlåt, förlåt, skäms på oss osv...
Men vi lever! Så ni vet. Vi är i Malaysia sedan en vecka tillbaka. Alla ni som har varit i Thailand kan tänka typ same same grej. Alla andra: det är som er bild av Thailand. I princip. Bara att Malaysia är supermuslimskt, kvinnorna badar fullt påklädda + slöja, och på vissa ställen säljer de inte ens alkohol. Knaz.
Vi flög från Yangon i Burma till Kuala Lumpur, Malaysias huvudstad. Där mötte vi upp våra läkarstudentvänner Johan och Sven (som vi träffade i Mongoliet och hängde med i Kina, om ni minns...?). Sen hade ju Stiga tänkt åka till Lankawi och bada, men Johven drog med oss ut i djungeln istället. Och deeeet var intressant. Nejmen alltså. Det är ju monsunsäsong typ så varje eftermiddag öste det ner på oss stackars vandrare. En speciell känsla, att vandra i regnskogen i ösregnet. Men resultatet blev att vi knatade på i tre dagar i genomblöta skor och kläder.
Första natten sov vi i en enorm grotta. Vår guide gjorde mysigt med levande ljus överallt och mitt i natten väckte han oss för att visa ett piggsvin som kalasade på våra middagsrester. Var som en enorm råtta med taggig bakdel.
Nästa natt sov vi i en trädkoja. Här lämnade vår guide oss, och råkade ta med sig gasen till spritköket han lånade oss, så nästa dag skulle vi inte ha någon mat. Det hade kunnat bli ett stort problem om vi inte hade kunnat korta ner nästa dagstur från 11 kilometer till ca tre, för att sedan båtlifta sista biten på floden. Men det var de obehagligaste tre kilometrarna någonsin. Det har visat sig på denna resan att jag är extremt jäkla vek, och sover och äter inte jag ordentligt så blir jag inte bara sur utan helt yr och i värsta fall svimmar jag. Så att knata i hal regnskog efter två halvt sömnlösa nätter på stenhårt underlag och inget mer än två brödskivor i magen var liiite vingligt. (OBS OBS, oftast äter och sover jag mer än nödvändigt, så det finns ingenting att oroa sig för, jag mår prima!)
Regnskogen var magisk, och lite som en hinderbana. Guiden visade oss diverse naturfenomen och vi såg hur mycket grönska som helst. Bästa var att andra dagen få bada i floden, svinga sig i lian (läs: halka av) ner i vattnet, och lugnt och stilla insupa hur mäktigt det var att befinna sig just där just då, i världens äldsta regnskog. Det enda lite tråkiga var att förutom piggsvinen såg vi inga större djur, trots att jag och Sven satt i trädkojan och spanade ut i mörkret till nästan ett på natten. Det var ingenting som ville visa sig. Däremot är vi nu experter på blodiglar! Hela min kropp är nu prickig, inte bara av fräknar, utan även av små, lila sugmärken.
Nåväl. Nu har vi ÄNTLIGEN nått vår första strand. På Pulau Lankawi. Efter tre månader har vi tagit vårt första riktiga dopp i det sträva saltvattnet. Det var fantastiskt! Bästa var, efter några öl på stranden igår, att ta ett nattdopp. I mörkret. Det är något magiskt med nattdopp. Virvlar man runt i vattnet glimrar algerna, lyser som juleljus. Magi, säger jag bara, magi!
Vi lär vara här i ett par, tre dagar. Sen måste vi vidare, rusa igenom thailandet till Kambodja och sedan väntar la familia i Vietnam till jul.
Ta hand om er i snön därborta, vi hörs en annan dag!
Puss, Saga
Translation: I'd like to apologize for lousy updating, wifi is hard to come by sometimes. We're in Malaysia. We arrived I Kuala Lumpur a week ago, where we met our two Swedish friends Johan and Sven. Our original plan was to go straight from there to Lankawi island, but Johan and Sven had a better idea: hiking in the rainforest. So we spent almost three days in complete wilderness, aaaand rain. Monsoon rain. But it was truly a great experience.
With hickies from leeches all over our bodys, we are now FINALLY at Lankawi. We have FINALLY been able to go swimming. After three months without any beeches what so ever, this is paradise.
/Saga
Gick till bussen 45 min. tidigare än vanligt i dag. För jag visste ju vad det var för väder.
SvaraRadera"703 skulle gå om 6 min." stod det på skylten. "710 stannar inte på stationerna Bläcksvampsvägen och Sörskogen på grund av halka" stod det också på skylten. Väntade tills det stod att 703 skulle gå "nu" vilket den ju inte gjorde. Så vi gav oss ut i vägen, och hade turen att få lifta med Puppes mamma, Greta, ända ner till centrum.
På pendeltågsperrongen var det svart av människor. Jag hade tur att inte behöva vänta mer än tio minuter. 7.10 tåget gick nämligen precis 7.50. Men eftersom inget tåg gått däremellan så var det en stor mängd människor som inte alls lyckades klämma sig in. Det tog rätt lång tid innan hon kunde stänga dörrarna också, eftersom det var så många som försökte komma på i alla fall.
Sen var det ju likadant i både Stuvsta och Älvsjö. Naturligtvis. Massor av människor som ville komma med tåget, fast tåget var fullt. Folk var sura, stressade och jävligt otrevliga. Skrek åt oss att klämma ihop oss i gångarna fast vi redan stod i tredubbla led och gnuggade våra svettiga kroppar mot varandra. De som skulle av fick panik för att de inte kom förbi och tåget var tvunget att stanna jättelänge på varje station för att alla trängdes så att det inte gick att stänga dörrarna.
Eftersom snön vräkte ner och vinden blåste hårt var det bara ett spår som gick att använda dessutom. Så tågen väntade dessutom på varandra. Men till slut anlände jag i alla fall till Södra Station. Tog mig upp på fyrans buss och kom fram till jobbet ungefär samma tid som jag brukar, fast på mycket sämre humör.
Inser att jag ska vara glad att jag kom fram i alla fall. Hade tur. Och ni ska vara förbannat glada att ni är där ni är, just nu!