Nu har vi varit hemma i prick en månad. Allt har gått tillbaka till det normala. Jag kan inte längre prata för både mig och Saga, för vi diskuterar inte längre precis allting med varandra. Vi upplever inte samma saker, vi delar inte tandkräm.
Tillvaron känns på ett sätt ganska meningslös. Missförstå mig rätt - det är UNDERBART att träffa alla fina människor igen som vi verkligen saknat, men allt som vi jobbat för sedan vi slutade studenten är nu över. Mellan studenten och resan så jobbade vi med ett mål - att komma iväg. Nu vet vi inte längre vad det är vi jobbar för. Det finns ju baske mig ingenting som jag brinner för just nu.
Och det här kanske inte är så konstigt egentligen. Vi är i det stadiet som man vanligtvis är i precis efter studenten - hålrummet av meningslöshet och förvirring slukar liksom upp en.
Dock mycket ledig tid sedan vi kom hem, och det är ju så himla himla skönt att vara ledig. Skulle man bara hitta meningen med livet och komma på fötterna nu så skulle allt vara bra. Tack på förhand.
Och jag undrar liksom lite hur ni känner, jag ser att det fortfarande är folk som kikar in här:
Tycker ni att vi borde döda bloggen eller skulle ni vilja vilja följa med på våra fortsatta strapatser?
Självklart ska (ett urval av) kamerabilderna smackas upp här i sinom tid, lite guider ska vi kirra till olika ställen i världen.
Translation:
We've been home in Sweden for exactly one month and it feels empty. A little bit like life doesn't make sense, everything we worked for since graduation is over. But we'll find things our eventually. Biggest change is not being together all the time, not sharing all of our immediate thoughts and not sharing toothpaste.
Sooo, the plan is to eventually post our camera pictures and some guides to certain cities here on the blog. But I have a question for you. Do you want stigande to continue even though we are not traveling anymore?
Tillvaron känns på ett sätt ganska meningslös. Missförstå mig rätt - det är UNDERBART att träffa alla fina människor igen som vi verkligen saknat, men allt som vi jobbat för sedan vi slutade studenten är nu över. Mellan studenten och resan så jobbade vi med ett mål - att komma iväg. Nu vet vi inte längre vad det är vi jobbar för. Det finns ju baske mig ingenting som jag brinner för just nu.
Och det här kanske inte är så konstigt egentligen. Vi är i det stadiet som man vanligtvis är i precis efter studenten - hålrummet av meningslöshet och förvirring slukar liksom upp en.
Dock mycket ledig tid sedan vi kom hem, och det är ju så himla himla skönt att vara ledig. Skulle man bara hitta meningen med livet och komma på fötterna nu så skulle allt vara bra. Tack på förhand.
Och jag undrar liksom lite hur ni känner, jag ser att det fortfarande är folk som kikar in här:
Tycker ni att vi borde döda bloggen eller skulle ni vilja vilja följa med på våra fortsatta strapatser?
Självklart ska (ett urval av) kamerabilderna smackas upp här i sinom tid, lite guider ska vi kirra till olika ställen i världen.
Translation:
We've been home in Sweden for exactly one month and it feels empty. A little bit like life doesn't make sense, everything we worked for since graduation is over. But we'll find things our eventually. Biggest change is not being together all the time, not sharing all of our immediate thoughts and not sharing toothpaste.
Sooo, the plan is to eventually post our camera pictures and some guides to certain cities here on the blog. But I have a question for you. Do you want stigande to continue even though we are not traveling anymore?
Ha kvar den för alla framtida resenärer! :)
SvaraRadera